Ökensand

Har just återvänt till Svedala igen efter några veckors äventyr. Har avverkat X antal timmar på flyg och flygplatser. Vi har rest med bil, minibuss, buss, båt och åsna, men längst restid ägnade vi dock på sunkiga skumpiga tåg. Sand och sol blir vardag när man korsar Sahara. Två fantastiska unga grabbar från församlingen gjorde oss sällskap. Det blev ett bra både fys- och psyktest... Vaddå lumpen? Vi har tränat uthållighet, kulturförståelse, språk och anti-lapp-sjuka. De har ätit allt tänkbart och otänkbart. De har mått pest och det har sprutat åt alla håll, men ändå hållt humöret uppe och skrattat åt allt. De flesta begränsningar har sprängts. Allt är möjligt och allt kan göras annorlunda. Herren har varit trofast och lett oss till intressanta och underbara människor. Han har öppnat dörrar. Får se vem som går in genom vilken dörr och när... Vi har fått höra om spännande och ofattbara grejer som Gud gör, mitt i ett härjat och bortglömt land. Även om ökenhettan gör oss slöa, så tröttnar aldrig Herren. Dygnet runt, överallt manar Han människor till omvändelse och tro på Hans Son.

Halleluja!
Guds Rike är som ett senapskorn...

Men Gud...!

Läste något fantastiskt idag om och av Dr Martyn Lloyd-Jones. När han höll sin predikoserie om Efesierbrevet, lyckades han ägna en hel predikan åt orden "Men Gud" från Efesierbrevet kapitel 2! Jag klipper in ett litet utdrag nedan. Läs och begrunda.

"With these two words we come to the introduction to the Christian message, the peculiar, specific message which the Christian faith has to offer to us. These two words, in and of themselves, in a sense contain the whole of the gospel. The gospel tells of what God has done, God's intervention; it is something that comes entirely from outside us and displays to us that wondrous and amazing and astonishing work of God which the apostle goes on to describe and to define in the following verses."
(Lloyd-Jones, D. M. (1972). God's Way of Reconciliation chapter 2, page 59) Grand Rapids: Baker Book House.)


"Tänk er en trogen och klok förvaltare..."

"... den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp," sa Jesus, vår Mästare.

Vad händer egentligen när vi överger vår trohet mot Herren, Han som har kallat oss?

Ett exempel som jag har tänkt på är när vi börjar göra små saker som vi faktiskt inte har tro för att göra. Om exempelvis någon kommer till vår församling och säger, "Jag tycker det är mycket lättare att be om vi tänder ett par ljus under mötet." För mig personligen är det så att jag kan be med eller utan ljus, och många med mig. Därför kanske vi säger, "Visst kan vi tända några ljus ifall det hjälper dig."

Nästa person kommer och säger, "Jag är uppvuxen med orgelmusik och tycker att det är fantastiskt vackert. Det hjälper mig faktiskt att komma närmre Herren." Visst kan man väl ställa upp för en medmänniska på detta sätt? Jag börjar använda orgelljudet på mitt elpiano på en låt varje söndag.

Nästa person som kommer med en vädjan säger, "I mitt hemland har vi bilder av Jesus på väggarna och det brukar verkligen hjälpa mig att fokusera. Skulle vi inte kunna hänga upp bara en liten bild, bara för min skull?" Jag för egen del kan väl be både med och utan bilder, så tja, häng upp en liten bild då, ifall det kan vara någon till hjälp.


Nästa person kommer med följande tanke, "Jag tycker inte nattvardsfirandet här känns riktigt värdigt. Ifall bara pastorerna höll i det och alla fick komma fram för att ta emot bröd och vin efter att de välsignat det, tror jag att jag skulle kunna få tillbaka känslan av respekt och ett värdigt firande, som jag uppskattar så högt." Ja men visst. Man vill väl inte stöta sig med folk.

Nästa person har ett allvarligt problem. Hennes man är inte frälst än, men känner sig inte inkluderad om han inte får stå med i vår medlemsmatrikel. Ja men där går väl ändå gränsen. Eller? Då kommer hennes svägerska, vars man är troende, men inte är döpt som sådan. Han måste väl iallafall få bli medlem? Vad är det här för en församling egentligen?

Ja, vad är det här för församling egentligen, säger en besökare som ser sig omkring bland tända ljus, ikoner och orgelmusik? Jag sökte efter liv för min törstande själ, men här verkar det ju vara som i alla andra kyrkor, eller?

Själva hajar vi till och ser oss omkring. Vad är det vi har varit med och skapat? Är det detta vi ska stå till svars för inför Herren en dag?

Hu, hemska tanke. Bättre vara trogen nu än att behöva gråta bittert på den dagen. Hjälp oss Herre!

"Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans. "


Ett nytt liv i Kristus

I dagens Dagen kan man läsa ett vittnesbörd av Sasha och hennes väg till tro och omvändelse. Det är starkt, äkta och talar om en tid av kamp. Ingredienser som brukar känneteckna ett sant beslut att vända om och följa Jesus.

Det är även intressant att läsa om John van Dinthers och församlingen New Lifes förhållningssätt i denna och liknande frågor. Deras passion för både människor, Gud och Hans Ord lyser igenom. Man kan se att Gud har gett dem stor nåd till uppgiften, och nu får de även se frukt av de viktiga vägval som de gjort.

Herre, tack att du idag för människor till Dig, och tack att Du över hela vårt land reser upp individer och församlingar som står fast vid Ditt Ord!

What's your worth?

Nu är filmen What's your worth klar! I söndags var det release-party i Copenhagen Community Church och snart lär man kunna se hela filmen online via streaming. Tills dess kan man se trailern på YouTube;



Det går också bra att beställa ett gratisex. av dvd-filmen (28 min) på CCCs hemsida.

Ny musik

Inför vår kommande resa till Nordafrika har vi precis spelat in ett par nya låtar. Dessa finns nu upplagda på vår sida på MySpace. Lyssna gärna och kommentera! De nya låtarna är "I will sing of Your love" och "Waiting here for you".

ökenhälsningar,
Ellen

RSS 2.0