Helgon, jag..?!
"Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga..."
Så inleder aposteln Paulus brevet till de troende i Korint. "Till de som helgats... de kallade och heliga..." Man skulle lika gärna kunna säga "till helgonen i Korint." Visst får detta ordval oss genast att tänka på att de kristna i Korint måste ha levt helt igenom rena, rättfärdiga och helgade liv för att göra sig förtjänta av denna titulering? Men hur kommer det sig egentligen att vi gör sådana associationer? Alla som har läst vidare i detta brev vet ju att så inte var fallet. Paradox? Levde Paulus i förnekelse? Självklart inte, eftersom han går till rätta med många av deras tillkortakommanden i brevet. Alltså måste något ha skett under århundradena som påverkat vår förståelse av ordet "helgon".
Församlingen i Korint var minst sagt rörig, både teologiskt och moraliskt. De var stolta och oregerliga, de tolererade grov omoral, drog varandra inför rätta, skröt med sin frihet i Kristus, missbrukade Herrens måltid, missförstod syftet med de andliga gåvorna, och var förvirrade över de troendes uppståndelse från de döda. Skulle inte vi idag kalla sådana kristna för världsliga, köttsliga eller omogna?
I den romersk katolska traditionen har helgonförklaringar förknippats med människor av näst intill övermänsklig natur och exceptionell karaktär. I vår tid används ordet "helgon" sällan i andra sammanhang än den romersk katolska och ortodoxa traditionen. I Sverige har Svenska kyrkan uppkallat denna dag efter helgonen (Alla Helgons Dag). Vilka helgon? Alla som är döda? Så har ordet helgon i dagens Sverige kommit att associeras med de som inte längre lever. Ett helgon är någon som är död.
För att förstå vad som skett under århundradena och hur det kommer sig att Paulus använder detta uttryck inte bara om de troende i Korint, utan även i en rad andra brev, behöver vi förstå den ursprungliga betydelsen av ordet. Det grekiska ord som används är "hagios" och det hänvisar inte till en persons karaktär, utan till hennes position. Det betyder bokstavligen "en som är avskild för Gud." På så sätt blir varje troende - även den mest vanliga och omogna - ett helgon. På samma sätt använder Paulus uttrycket "de som helgats", vilket även det för våra tankar till ett heligt liv. Men även detta ord härstammar från "hagios" och innebär bara att ett helgon är någon som helgats. Med andra ord "de som avskilts i Kristus Jesus, kallade att vara avskilda." Avskilda till vad? Nej, snarare till vem; avskilda av Gud till Gud. Ett helgon är någon som Kristus köpt med sitt egna blod på korset och avskilt till sin egen egendom, "ni tillhör inte längre er själva."
Ur ett bibliskt perspektiv blir vi inte helgon genom våra gärningar. Vi görs till helgon genom ett omedelbart ingripande av den helige Ande, då vi görs till nya skapelser i Kristus. Helgon är vad vi är. Vi kan alltså inte göra något för att bli helgon. Har vi tagit emot frälsningens gåva är vi helgon. Vår kallelse ligger i att sedan leva som sådana. "Var den du är!" skulle man kunna säga. Paulus brev till Korintierna är en klockren uppmaning till dem att leva ut det nya liv som de fått givet, att bli mer och mer lika Jesus. Att sluta göra sådant som inte hör helgon till.
Har du tagit emot Guds frälsningsgåva och gjort Jesus till Herre i ditt liv? I så fall är du ett helgon i Sverige idag! Sverige behöver se många levande helgon som gör sådant som helgon är kallade att göra. Sträck på dig.
