EllenRock

Interview with Dr. Michael Eaton from Charlie C. Bing on Vimeo.

EllenRock,

Ber om ursäkt att du inte fått svar från mig. Jag tycker du ställer mycket bra och relevanta frågor.

Kanske du kan titta på en artikel som jag skrivit i ämnet så kan vi återkomma senare om jag hinner med. Den heter, "Vad betyder ordet judaisera?" se http://www.thewatchman.org/se/articles/artikel_vad_betyder_ordet.php

EllenRock säger:

@SÅ,

Jag är fortfarande faschinerad av hur man kan försöka pussla ihop hela Bibelns budskap och Guds planer för sin Skapelse kring tre verser! (Matt 5:17-19)

Det är ju lektion 1 i varje bibelskola att inte bygga doktriner kring enstaka verser.....

EllenRock,

Tror du att det leder till välsignelse att förbarma sig över de fattiga? Att ge tionde? Hur stämmer detta med Ef 1?

Är detta gärningslära och slaveri eller är det lydnad för Guds Ord? Blir vi frälsta genom detta?

Har Gud skapat ormar och råttor till att ätas med tacksamhet av dem som tror och känner sanningen? Varför inte?

Tror du att Gud är intresserad av enbart vår ande eller av hela vår varelse?

Lars Enarson säger:

Ett par frågor till som inte kom med:

Är det bättre att gå efter sin egen aptit eller efter sanningen i Guds ord?

Är det synd att hålla Guds bud?

EllenRock säger:

Tordan skrev:
"Äh, försök inte bortförklara Jesu ord nu Ellen"
Bortförklara? Det har jag inte gjort. Jag menar att lagen är evig, men att vi har dött med Jesus inför lagen (Rom 7:4).

Jag menar verkligen att lagen är god, om man brukar den rätt (1 Tim 1:8) och förstår dess syfte för den troende:

* att uppenbara synd
* att framkalla synd
* att fördöma synd
* att visa på syndens syndfullhet
* att leda oss till Kristus

Lars Enarson frågade:

Tror du att det leder till välsignelse att förbarma sig över de fattiga? Att ge tionde? Hur stämmer detta med Ef 1?

* Att förbarma sig över de fattiga är något som lyser från pärm till pärm i Bibeln och kan inte förbises av den som vill vandra i Anden.

* Att ge tionde är en gammaltestamentlig princip, som vi inte kan se i det nya förbundet. Den första församlingen gav allt som man hade i överflöd för att ingen skulle lida nöd. För en med mycket hög inkomst är tionde snålt och vittnar inte om den nya naturen.

Är detta gärningslära och slaveri eller är det lydnad för Guds Ord? Blir vi frälsta genom detta?

* Att hjälpa de fattiga och vara en glad givare är något som den helige manar den pånyttfödde till. Vi behöver ingen lag för detta. Det kan bli gärningslära om det regleras genom påbud och inte sker av hjärtat. Det kan också bli magi om man tror att man kan manipulera Gud genom att utföra vissa religiösa handlingar. Nej, självklart menar väl ingen att vi blir frälsta genom detta.

Har Gud skapat ormar och råttor till att ätas med tacksamhet av dem som tror och känner sanningen? Varför inte?

* Jag för min del vet att inget är att betrakta som orent. Men om det är det för dig, kommer du att synda om du äter det (1 Kor 10:27-33), och jag med ifall jag äter tillsammans med dig och inte tar hänsyn till ditt svaga samvete.

Tror du att Gud är intresserad av enbart vår ande eller av hela vår varelse?

* Gud är intresserad av hela människan.

Är det bättre att gå efter sin egen aptit eller efter sanningen i Guds ord?

* Det är bäst att följa kulturen hos de folk som man försöker nå. Paulus uppmuntrar oss att göra så (1 Kor 10:33-11:1). Paulus ord är sanning, för det är utandat av Herren själv.

Är det synd att hålla Guds bud?

* Vilka bud menar du? Alla 613? Diffus fråga tycker jag. Om du genom din så kallade laglydnad bidrar till att Kristi offer vanhedras kanske det kan kallas synd. Allt vi gör ska ske i tro och peka mot Kristi kors. Om man fokuserar mer på vilken mat man ska äta än att vittna om sin frälsare för sina grannar, tror jag att det kan kallas synd. Jesus har gett oss befallningen att nå alla folk och det var det som de första kristna fokuserade på. De till och med sålde sitt land för att kunna utföra uppdraget!!! Wupps!

Shalom,
Ellen

SÅ säger:

Till alla "supernådare"!
Är det samma Paulus som skriver här nedan, som ni citerar? Han verkar inte vara varken lutheran eller Ågeian?

"Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Gud är inte partisk. Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen." Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga." Rom.2:12-13 Rom. 2:6-11
MVH
SÅ

EllenRock säger:

@SÅ,
Vet du vad det är att ge en bakgrund till en slutsats? Jag tror du vet det, men väljer att använda bibelställen ryckta ur sitt sammanhang (hoppas du inte avsiktligen vill förvirra andra). Om du läser texten i sitt sammanhang (förslagsvis Rom kap 1-3), så kommer du att hitta slutsatsen till den text som du citerar i kapitel 3, nämligen:

vers 20 "Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd."

vers 21,22 "Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror."

vers 28 "Vi hävdar alltså att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar."

Tror inte du behöver blanda in varken Luther eller Åge i detta. Ordet och Anden räcker gott.

hälsningar, Ellen

EllenRock, hade Paulus ramlat ur nåden då han skrev Rom. 2:6-11?

Och Jesus sa inte ett ord om att tro på honom! Istället började han förhöra sig om han höll buden? Hade det varit så mycket folk tidigare att han var trött? Man kan ju fundera?

"En man i hög ställning frågade Jesus: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv? Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Buden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och din mor." Mannen sade: "Allt detta har jag hållit sedan jag var ung." Jesus hörde det och sade till honom: "Ett fattas dig ännu. Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig." Luk. 18:22

EllenRock säger:
@SÅ,
Detta inlägg var knappt värd en kommentar. Du menar väl inte heller att man blir frälst genom laggärningar? Eller finns det frälsning bortom trom på Kristus? Jesus fick ett kunskapens ord angående mannens girighet och avguderi (han hade kanske gett pengarna den plats som Gud skulle ha i hans liv?). Du vet inte hur samtalet fortsatte.

SÅ säger:

EllenRock:

- Jesus sa inte ett ord om laggärningar. Han talade om att lyda Guds bud!
Tänk om laggärningar inte är detsamma som laglydnad? Då har du missat en hel del!

EllenRock säger:

@SÅ,
Ahhh, sorry.... Jag menar förstås laglydnad!
Då menar du alltså på fullt allvar att man kan bli frälst genom laglydnad?
Menar du att Jesus poäng var att om mannen bara sålde allt han ägde så skulle han få evigt liv? Gäller det alla människor tror du, eller bara den mannen?

EllenRock, Paulus säger inte ett ord om laggärningar här.

Fråga: Menar du att laggärningar är detsamma som laglydnad?

EllenRock säger:
@SÅ,
Ingen människa blir rättfärdig genom laglydnad.
Jesus, den Ende rättfärdige, visade sin lydnad intill korset.

SÅ säger:

EllenRock säger: @SÅ, Ahhh, sorry.... Jag menar förstås laglydnad!
Då menar du alltså på fullt allvar att man kan bli frälst genom laglydnad?
Menar du att Jesus poäng var att om mannen bara sålde allt han ägde så skulle han få evigt liv? Gäller det alla människor tror du, eller bara den mannen?"

- Så länge har du väl läst vad messianska troende skrivit, så att du fattat att det är genom tron på Yeshua som vi blir frälsta. Men du undviker att brottas med texten som Paulus skriver, Rom. 2:6-13.

Jag vill att du skall lämna ditt invanda tänkande och börja funder på hur i hela världen Paulus kan skriva något sådant. Det passar verkligen inte in i Galaterbrevet, eller hur?

Oavsett vad Paulus säger senare, så säger han ju faktiskt: "Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten."

Jag gör ingen tolkning, jag bara citerar vad Paulus faktiskt säger.
Var välsignad!
SÅ

EllenRock säger:

SÅ skrev,
"Oavsett vad Paulus säger senare, så säger han ju faktiskt..."

Kan man på samma sätt säga,
"Oavsett vad Herren säger senare, så säger han ju faktiskt...

Alla dessa förbannelser skall komma över dig och förfölja dig och träffa dig till dess att du går under... Som tecken och under ska de komma över dig och dina efterkommande till evig tid... Och han skall lägga ett järnok på din nacke till dess att han har utrotat dig."

Det är bra att läsa Bibeln i sin helhet och förstå sammanhang, tider och syften.

Den förbannelse som omnämns i 5 Mosebok tog Jesus på sig, för att vi skulle gå fria. Det står det inget om i 5 Mosebok...

Läs du hela Romarbrevet och be den helige Ande att peka dig mot Kristi offer, så klarnar det säkert.

EllenRock säger:
SÅ,
för övrigt så stämmer Romarbrevets budskap mycket väl ihop med Galaterbrevet, där det står att lagen gäller fram till dess att arvingen trädde fram, Han som löftet gällde (Gal 3).

Lars Enarson säger:

Tack EllenRock och Cato för era upplysningar om hela sammanhanget i Romarbrevet! Tänk jag hade aldrig läst Romarbrevet tidigare och aldrig hört talas om rättfärdiggörelsen genom tro. Tack så mycket kära vänner att ni kom och upplyste mig innan det var försent och räddade mig från evig förtappelse och död!!! Nu slipper jag gå förlorad.

Skämt åsido. Det enda jag efterlyser är en teologi där både lösryckta bibelverser och hela sammanhang passar in, där både Mose och Upp passar in utan motsättningar. Där man har en HEL Bibel. Där allt Guds ord gäller utan kompromisser. Ni får tydligen inte Rom 2:6,13 att precis som det står passa in i er teologi. Jag vill upplysa er om att det är fel på teologin när inte allt Guds ord passar in utan bortförklaringar. Så vill åtminstone inte jag läsa min Bibel. Svårförklarliga bibelställen är inte till för att ignoreras. Bara för att jag citerar bibelverser som ni förklarar bort betyder inte att jag pläderar för gärningslära. Jag ignorerar naturligtvis inte rättfärdiggörelse genom tron.

Men vill man inte se någonting annat än det man redan vet, så vill man inte. Det är fullständigt lönlöst att diskutera under sådana former.

"du känner från barndomen de heliga Skrifterna (Lagen, profetrna och psalmerna)som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." 2 Tim 3:15-17

"Han (Jesus) har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig." Tit 2:14-15

Frid till er alla!

Lars Enarson säger:

PS Och Galaterbrevet har jag naturligtvis aldrig hört talas om. Finns det i Bibeln? Är det i så fall Gamla eller Nya Testamentet så jag vet om jag ska bry mig om det eller inte? Det kan ju bli livsfarligt annars. Hjääälp! DS

EllenRock säger:

@Lars Enarson,

Halleluja, Lars!
Jag tror du missuppfattat mig helt. Romarbrevet kapitel 2 passar perfekt in i min teologi och behöver inte alls bortförklaras. Om du uppfattat mina svar som bortförklaringar beror det i så fall på min bristande förmåga att i skrift uttrycka det jag vill säga.

Tyckte att vårt samtal började i mycket god ton. Själv har jag bara, liksom du, efterlyst en teologi som håller genom hela Bibeln, eftersom Herren har en enhetlig plan med Sin skapelse.

Så låt oss fortsätta att göra gott mot alla, framför allt mot de som delar vår tro, eftersom "Herren hatar den som vållar trätor mellan bröder" (Ord 6:19).

Du verkar upprörd, min vän. Ifall jag är upphov till detta, så ber jag om ursäkt.

Shalom,
Ellen

Och tänk vänner på alla dessa stackars troende i den första församlingen i Jerusalem! De som ändå hade lyssnat till Mästarens egen undervisning i tre års tid, som hade hört honom undervisa i fyrtio dagar om Guds rike efter hans uppståndelse, och trots detta inte fattat att lagen blivit upphävd. Det hade förstått absolut noll av korsets budskap. Det står ju att de alla höll strängt på lagen. Vilka stackare som nu plågas i helvetets kval för de aldrig fick höra Catos och EllenRocks undervisning att man inte kan blanda både lag och nåd.

Och Paulus själv då? Han har inte en chans. Han kom ju enligt egna ord sista gången till Jerusalem för att frambära offer i templet, ja t o m syndoffer. Han har definitivt aktat förbundets blod för orent och absolut gått evigt förlorad.

Sen har vi Petrus, den stackarn. Han hade buken till sin gud och var så bunden i sina köttsliga begär så han kunde inte ens ändra på sin diet, trots Jesu tydliga proklamation att han ändrat på alla lagar som har med mat att göra. Tänk om han ändå hade haft en chans att få gå på bibelskola och fått lära sig sanningen. Hur ska det gå för honom som fortfarande trälade i åtminstone tio år under det fruktansvärda ok som lagen är? Det är nog bara EllenRock som vet. För hon vet säkert.

EllenRock säger: "God morgon SÅ! Verkar som att du har missat mitt svar ang Rom 2, eftersom du fortsätter ställa samma fråga igen."

- God morgon själv syster! Jag har inte missat något av dina svar. Men jag behöver ta mitt en gång till.

Du citerade dessa texter som förklaring på Rom. 2:6-13:

"vers 20 "Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd."

vers 21,22 "Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror."

vers 28 "Vi hävdar alltså att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar."

Ser du du något väsentligt som skiljer dessa texter från de nedanstående?

"Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Gud är inte partisk. Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen." Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga." Rom. 2:6-13

Finns ordet "laggärningar med i texten från Rom. 2:6-13? Svar: Nej!
Kan det tänkas att "gör det goda", "lyder sanningen" och "lagens görare" INTE är "laggärningar" utan laglydnad, något som prisas av Paulus?

Kan det finns en dimension i Paulus undervisning som den kristna teologin inte har förstått, något som ärvts från den antilag-inställning som präglade kyrkans fäder?

När vi nu ser två till synes helt oförenliga texter av Paulus, och vi ser att laglydnad prisas i den ena, men laggärningar fördöms i den andra, kan det då inte vara på sin plats att försöka ta reda på vad Paulus menar med "lagggärningar" och vad han menar med att "stå under lagen". Tänk på att det är bara den lärde Paulus som använder dessa två begrepp och att det finns en varning från Petrus att missförstå Paulus.

Det är naturligtvis bara intressant för dom som inte är färdiga. De övriga får fortsätta att selektera Paulus undervisning för att må bra.
Var välsignade!
SÅ

 EllenRock säger:
@SÅ,
Problemet med mänskligheten är väl bara det att det inte finns några sådana, lagens görare. Alltså finns det inga lagens görare som kan förklaras rättfärdiga?

"Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga." Rom. 2:6-13

Vi har, å andra sidan, blivit dödade från lagen genom Kristi kropp (Rom 7:1-6).

Och det liket kan väl inte lagen väcka till liv?
Vi kan endast uppstå med vår nya make, och nu lever inte längre vi, utan Han lever i oss. Därför finns det INGEN fällande dom för den som är i Kristus Jesus (Rom 8:1).

Förlåt mig, broder, men jag vill helst inte bli anklagad för att selektera Bibelns undervisning. Men, men...

Hallelujah, anyway! God bless.

EllenRock säger:

Lars

Gal 5:11 "Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta."

Gal 6:12 "Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors."

Som parallelltexter kan man exempelvis studera 1 Mosebok 17:12-13 och 2 Mosebok 12:48.

Tja, om Petrus frälsning hade berott på hans snabbhet att lära, hade han nog legat illa till (Gal 2:11-14).

Tack och lov, så beror inte vår frälsning på vår egen fullkomlighet, utan på Jesu fullkomliga offer!

Din iver är det i alla fall inget fel på, Lars

Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder (se Gal 4:21-31)!!

Frid & eld, Ellen

Lars Enarson säger:

EllenRock,

Tack för ditt vänliga svar längre upp som jag såg efter min sista kommentar! Jag vill heller inte vålla trätor mellan bröder så jag lägger ner den här diskussionen. Mina sista två meningar ovan om dig var onödigt utmanande och jag tar tillbaka dem. Förlåt! En blogg kan vara bra ibland men den har också sina nackdelar.

Som jag meddelade tidigare så kan jag enbart se en meningsfull dialog i detta ämne utifrån tre förutsättningar:

1. Lagen har inte upphört. Den gäller så länge som himmel och jord består.

2. Det går inte att dela upp lagen i en moralisk, ceremoniell och social del. Det är helt obibliskt.

3. Messias är lagens mål och sammanfattning. Det finns ingen motsättning mellan de två.

Till dessa tre punkter skulle jag vilja lägga en fjärde, även den från Yngves artikel: det finns ingen motsättning mellan lag, nåd och evangelium.

Folk som inte kan hålla med om dessa punkter har förmåga att göra mig lite upprörd ibland när dom ständigt hamrar samma gamla missuppfattningar gång på gång. Jag ber om ursäkt för det. Din förklaring av Rom 2:13 tycker jag inte håller. Men det är OK. Jag har heller inte hela sanningen. Ingen har det.

Var rikligen välsignad!!!

EllenRock säger:

@Lars Enarson,

Jo, ett par av mina kommentarer har hamnat i moderering (senast ett inlägg som jag skrev till dig idag kl. 11.40, vet inte om du såg det).

Tycker vi har haft ett givande samtal och håller med dig om punkterna som du nämner ovan. (Paulus säger ju att lagen är god och evig, men att vi genom Kristus dött bort ifrån lagen - alltså kan inget förändra lagen, men Kristus har förvandlat oss! Yabbadabbadooo!)

Allt gott till dig och din hustru!
Ellen

Några frågor till dig, Lars Enarsson:

* Menar du att den skiljemur mellan hedningar och judar, som fanns i templet, inte var instiftad på Guds befallning (lag)? (ref EF 2:15)

* Vad anser du att syftet med matlagarna var? Tror du att det ytterst handlar om hälsoskäl eller "Far vet vad som är bäst för oss"? Har det inte mer att göra med särskiljandet av den judiska identiteten? (i nya förbundet är ju ingen längre jude eller grek, så vad får då matlagarna för innebörd?)

* Varför verkar du undvika att svara på rent praktiska frågor kring tillämpningen av lagen? Det har exempelvis kommit frågor kring om vi ska fortsätta stena kvinnor som begått äktenskapsbrott (med viss reservation för att jag missat ditt svar). "Älskar du fläskkarré mer än Herren behöver du nåd" tycker inte jag är något tillfredsställande svar. Vi är ju Jesu vänner och den helige Ande vill hjälpa oss att förstå Guds vägar, så att det inte bara behöver handla om "blind lydnad".

* Anser du att den kristne får åtnjuta någon speciell favör eller välsignelse från Herren, ifall hon försöker följa så många gammaltestamentliga bud som möjligt? Varför omnämns detta i så fall inte i Efesierbrevet 1?

* Hur tolkar du in 1 Korintierbrevet 13 (kärlekens lov) i sammanhanget? Eller uttryck liknande, "barmhärtighet vill jag se, inte offer"?

* Menar du att tempeltjänsten ska återupprättas igen och i så fall, för vilket syfte? Kommer alla, inklusive hedningarna ha tillträde in i det allra heligaste då? Skulle Gud kunna behagas av djuroffer efter att Jesus blivit det fullkomliga offret?

Tacksam för svar. Med många vänliga hälsningar, Ellen


Lars Enarson säger:

Tack EllenRock för dina frågor. Tyvärr hinner jag inte vara på bloggen mer, men gör ett undantag eftersom du ställer ärliga frågor. Det mesta har nu annars blivit mest omtuggningar. Jag ger mina svar efter dina frågor.

Några frågor till dig, Lars Enarsson:
* Menar du att den skiljemur mellan hedningar och judar, som fanns i templet, inte var instiftad på Guds befallning (lag)? (ref EF 2:15)

Det jag syftade till var att även om lagen gör en klar skillnad mellan jude och hedning, mellan omskuren och oomskuren, så finns inga specifika konkreta lagar om denna åtskillnad i Toran. Om nu Paulus syftar på den specifika muren i Herodes tempel så är den muren t ex inte föreskriven i lagen. Det står heller inget konkret bud om att judar inte får besöka en hedning eller äta med en hedning osv. Allt detta är stadgelagar som kommit efteråt av praktiska skäl. Dessa utombibliska lagar som reglerade förhållandet mellan jude och hedning blev överflödiga och utplånades på korset då var och en som tror på Jesus, vare sig han är omskuren eller ej, har blivit rättfärdiga och har direkt tillgång till Fadern. Åtskillnaden, skiljemuren (men inte olikheterna!) mellan jude och hedning, försvann.

* Vad anser du att syftet med matlagarna var? Tror du att det ytterst handlar om hälsoskäl eller "Far vet vad som är bäst för oss"? Har det inte mer att göra med särskiljandet av den judiska identiteten? (i nya förbundet är ju ingen längre jude eller grek, så vad får då matlagarna för innebörd?)

Helt klart tror jag att det finns hälsoskäl. Gud äslkar oss och de orena djuren är helt enkelt inte lika nyttiga att äta. Men det är nog inte den enda orsaken. Det står t ex i Jes 66:17 om "de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss." Tydligen är t ex svinkött och skaldjur en styggelse för Gud. Jag vill inte nära den Helige Andes tempel med sådant som är en styggelse för honom.

Jag ser ingenstans i NT att detta är upphävt. Varje gång som mat nämns (och det gör det ofta) så är det alltid andra saker det handlar om i samanhanget. Det är ju också naturligt eftersom Gud inte kan ändra på sig. Han är evigt densamme. Tycker han att något är styggeligt i Jesaja så tycker han likadant idag. Synen i Apg 10 t ex handlade inte om mat utan om människor, i Mark 7 handlar det om handtvagning, i 1 Kor 8 om avgudaoffer, etc, etc.

Detta med mat är f ö ett ämne som kristna överlag vet så litet om utifrån ett bibliskt perspektiv eftersom vi hamnat så långt ifrån den judiska/hebreiska kultur som Bibeln är skriven utifrån. Alla på Jesu tid fick börja lära sig lagen utantill vid fyra fem års ålder och kunde oftast vid tolv, tretton års ålder hela lagen utantill. De hade då liksom än idag en sådan oerhörd respekt för lagen som Guds eviga ord att de aldrig skulle kunna tänka sig att den kan försvinna. Petrus t ex kunde inte föreställa sig det när han såg synen på taket. Den tolkningen av synen var helt utesluten för honom. Han "undrade över vad synen kunde betyda", Apg 10:17. Senare fick han efter bön och rannsakan veta, se v. 28.

Det är märkligt förresten tycker jag varför man översätter slutet av Mark 7:19 med: "Därmed förklarade han all mat för ren." Grundtexten, som var och en kan kolla själv, lyder ordagrant: "eftersom det (det som äts) inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet renande all mat?" Men jag är ingen grekexpert. Yngve eller någon annan kanske har svar på detta. Sammahanget handlar f ö inte om ren och oren mat utan om handtvagning. Jesus visade att otvättade händer inte orenar maten.'

* Varför verkar du undvika att svara på rent praktiska frågor kring tillämpningen av lagen? Det har exempelvis kommit frågor kring om vi ska fortsätta stena kvinnor som begått äktenskapsbrott (med viss reservation för att jag missat ditt svar).

Jag har förskt svara på allt jag hunnit. Lagen måste förstås utifrån sitt sammanhang. Den är i första hand given till domarna i Israel. Enbart ett fungerande Stora Råd kan efter noggrann undersökning med hjälp av flera vittnen döma någon till döden. Stora Rådet har inte existerat på snart 1600 år och den har inte haft myndighet att döma någon till döden på 2000 år. Budet visar däremot för oss idag hur allvarligt Gud ser på denna synd. I Joh 8 dömer Jesus kvinnan tagen i äktesnkapsbrott helt enligt Mose lag som den perfekte domaren. Inget vittne ville träda fram på hans villkor, därför fick kvinnan leva.

"Älskar du fläskkarré mer än Herren behöver du nåd" tycker inte jag är något tillfredsställande svar. Vi är ju Jesu vänner och den helige Ande vill hjälpa oss att förstå Guds vägar, så att det inte bara behöver handla om "blind lydnad".

Det var exakt så jag svarade personen i fråga. Jag enbart började med att ställa en principfråga som kanske kan vara till hjälp att avgöra saken.

* Anser du att den kristne får åtnjuta någon speciell favör eller välsignelse från Herren, ifall hon försöker följa så många gammaltestamentliga bud som möjligt? Varför omnämns detta i så fall inte i Efesierbrevet 1?

Vi har tillgång till all den himmelska världens andliga välsignelser i Messias Jesus. Lydnad för Guds ord leder alltid till välsignelse. Det gäller allt Guds Ord från 1 Mos till Upp.

* Hur tolkar du in 1 Korintierbrevet 13 (kärlekens lov) i sammanhanget? Eller uttryck liknande, "barmhärtighet vill jag se, inte offer"?

Lagens karaktär och syfte är kärlek och barmhärtighet. Vartenda bud handlar om detta och det är så de ska förstås. Gud är kärlek och han kan bara ge kärleksfulla föreskrifter. Jesus dömde hycklarna strängt efter denna princip. Lagen måste uttolkas genom kärlek och barmhärtighet.

* Menar du att tempeltjänsten ska återupprättas igen och i så fall, för vilket syfte? Kommer alla, inklusive hedningarna ha tillträde in i det allra heligaste då? Skulle Gud kunna behagas av djuroffer efter att Jesus blivit det fullkomliga offret?

Jag läser i t ex Hes 40 - 48 om ett framtida tempel. Varför är en helt annan fråga. Det är inte allt vi förstår. Vi har ju redan tillgång till det allra heligaste i det fullkomliga himmelska tabernaklet. Jag antar att det även kommer att gälla i det jordiska tabernaklet för de hedningar det blir aktuellt för då, se t ex Jes 56:7 "Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk."

Min uppfattning är att det jordiska templet har med den fysiska skapelsen att göra. När Guds rike bryter igenom på ett fullkomligt sätt i hela skapelsen, se t ex Rom 8:19-21, kanske det finns skäl också för ett fysiskt tempel.

För Gud existerar inte tid. Han kan varken ha mer eller mindre behag till djuroffer än han alltid har haft.

Tacksam för svar. Med många vänliga hälsningar, Ellen

Tack Ellen! Detta var svar i all hast. Gud välsigne dig rikligen!

EllenRock säger:

Hej Lars (& övriga),
tack för dina svar! Tyvärr verkar vi inte komma till samma slutsats på någon punkt

Ett par frågor till:
* Om maten renas i magen, "eftersom den kommer ut på avträdet," varför finns det då överhuvudtaget behov av att kalla någon mat för oren? Alltså, vi blir inte orenade av att äta den utan att först ha tvättat händerna, och maten i sig själv orenar oss inte heller... Kanske att gamla förbundets matlagar hade ett annat syfte, nämligen att markera judarnas identitet som Guds folk?

* Om ingen människa längre kallas oren (enl Apg 10), hur är det då med de spetälska nuförtiden? Är de rena eller orena? Hur ska lagen tillämpas i deras fall? I gamla förbundet kunde man ju inte röra någon som var oren utan att själv bli oren, men Jesus rörde ju vid orena människor. Menar ni då att Han blev oren, eller att han i själva verket fullbordade det som var lagens verkliga syfte?

Tacksam för svar!
Med varma hälsningar, Ellen


SÅ säger:

Lars Enarson skrev: "Som jag ser det (men jag är öppen för att jag har fel här) så har det första förbundet har med denna skapelse att göra (så länge sol och måne består) medan det nya förbundet är ett evigt."

- Tack Lars, jag tror att polletten ramlade ner när jag läste det du skrev, det ger en bra förklaring på "nära att försvinna". Det var det jag inte kunde få en bra förklaring på.

Kan det vara så här (så får Yngve rätt) att Hebr. 8:13 syftar på "nytt förbund" och det första förbundet snart kommer att försvinna eftersom Hebréerbrevets författare räknade med att den nya tidsåldern snart skulle bryta in. Då stämmer det att torán gäller så långe sol och måne finns, enligt Yeshua i Matt. 5:17-19.

Alla förbund gäller samtidigt enligt Guds ord. Noaförbundet har inte blivit ogiltigt, vad jag vet. Förbunden sitter ihop som länkarna i en kedja och kan inte brytas, därför gäller de så länge denna tidsålder varar. När den kommande tidsåldern bryter in kommer nog torán att förändras på grund av att rättfärdigheten härskar.
Vad tror du Lars och Yngve? Padraig är det väl säkrast att inte fråga.
SÅ

Sanning ja... summan av Guds Ord är sanning...

Lars Enarson ifrågasatte tidigare Petrus "tjockskallighet". Att han skulle ha varit trög att greppa att Jesus förklarat all mat ren. Tja. De flesta människor vill nog äta den mat de blivit uppväxta med. Fråga en asiat om han kan skippa riset en dag. Helst inte.

Citerar Galaterbrevet 2:11-14
"Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom , eftrsom han stod där dömd. Ty innan det kom några från Jakob, brukade han äta tillsamans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna. Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri. Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"

Varför fruktade Petrus/Kefas de omskurna (de var ju messiastroende!!)? Vad var det han hade gjort som han inte trodde att de kunde acceptera? Vad menas det med att Petrus levde på hedniskt vis? Vad är evangeliets sanning?

Paulus tillrättavisade Petrus offentligt för sitt hyckleri, eftersom han begick sin överträdelse inför alla (1 Tim 5:20).

Vore finemang om ni som menar att det gamla förbundet fortfarande gäller, antingen kunde svara på de frågor som jag ställt i denna och tidigare kommentar, eller iallafall medge att ni inte har svar på de frågeställningarna.

Halleluja!! Jesus lever!!


Tordan säger:

EllenRock ställer ett par frågor till:
* Om maten renas i magen, "eftersom den kommer ut på avträdet," varför finns det då överhuvudtaget behov av att kalla någon mat för oren? Alltså, vi blir inte orenade av att äta den utan att först ha tvättat händerna, och maten i sig själv orenar oss inte heller... Kanske att gamla förbundets matlagar hade ett annat syfte, nämligen att markera judarnas identitet som Guds folk?"

Enkelt Ellen om du bara vill förstå.
De bakterier som medföljer händerna vid matintaget är kroppen kontruerad att hantera. Den felaktiga kost dvs. sådant som Torahn inte definierar som mat, skapar en bestående slagsida i kosten som långsiktigt påverkar hälsan,
något man lätt undviker genom att byta kost.


Epilog :)
Tja.... som ni kan se har jag fått en del svar på mina frågor, men långt ifrån alla. Dessutom har svaren inte bringat någon större klarhet. De bara polariserar våra grundhållningar ytterligare.

Hur läser du din Bibel? Tror du att Gud använde Paulus och uppenbarade för honom de hemligheter som för tidigare släktled varit fördolda? Tror du att Jesus instiftade det nya förbundet genom sitt blod? Tror du att Guds församling bestående av män och kvinnor, judar och hedningar, är det levande tempel som profeterna profeterat om, eller tror du att det ska byggas ett fysiskt tempel i Jerusalem igen (genom Guds plan, att människor förmår att bygga ett tempel råder det väl inga tvivel om)?

Den stora och viktiga frågan är såklart: Vad hände när Jesus dog på korset? Vad innebär hans död för oss? Vilken frihet har han satt oss fria till? Varför sänder han oss sin helige Ande? Häri ligger kampen. Vilken Jesus predikar du?

För att Han ska få se stor lön av Sitt lidande!!

Hur ska förhållandet mellan man och kvinna fungera i äktenskap och församlingsliv? Vilken var egentligen Guds tanke från början och vilka har konsekvenserna av syndafallet blivit? Vad innebar Jesu försoning för förhållandet mellan man och kvinna? Är alla lika nu, eller finns det någon skillnad mellan könen?

Till att börja med kan vi konstatera att kvinnan skapades för att vara mannens medhjälpare eller hjälpare. Detta ska inte uppfattas som något negativt, samma ord används även flera gånger i Bibeln för att beskriva Gud. Det antyder dock att Eva skapades för att ha en stödjande funktion. Att vara Guds avbild betyder att vara honom lik och att representera honom på jorden. Det sägs inte att mannen är mer Guds avbild än kvinnan eller att han skulle vara bättre. Tillsammans är de Guds avbild, något som varken djuren eller änglarna är. Det var inte gott för mannen att vara ensam. Sedan skapelsen fullbordats såg Gud att det han skapat var gott.

Mannen skapades först och Gud gav honom uppgifter, sedan skapades kvinnan. Mannen var den som gav alla djur sina namn. Han gav även kvinnan sitt namn. Namngivning brukar vara en indikation på ledarskap. I Gamla testamentet kan vi se hur den förstfödde ges ledarskap. Paulus knyter an till detta i 1 Timoteusbrevet 2:13, när han påpekar att Adam skapades först och sedan Eva. Han kopplar detta faktum till funktionerna i församlingen.

När syndafallet hade inträffat var det mannen som ställdes till svars. Han var mänsklighetens representant och det var han som hade ansvaret för det som skett. I 1 Korintierbrevet 15:22 kan vi läsa att "liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande". Det var i Adam mänskligheten syndade, inte i Eva. Trots att det var hon som syndade först, var det inte hon som ställdes till svars, det var Adam som var mänsklighetens representant.

Efter syndafallet kom människan under förbannelsen. Deras respektive ansvarsområde; barnafödande och försörjning, skulle nu utföras i smärta och kamp. Det uppstod även en auktoritetskonflikt mellan mannen och kvinnan. Orden "till din man skall din lust vara och han skall råda över dig", visar på detta. Lusten och rådandet gavs inte som löften om något gott, utan var en konsekvens av syndafallet. Lusten är i detta sammanhang en åtrå efter att överföra sin vilja på någon annan genom att utöva manipulation. Det kan också förstås som en aggressiv lust att sätta sig emot Adams ledarskap. Ordet råda innebär ett hårt styre grundat på överlägsen styrka och talar inte alls om det gudomliga ledarskapet som ursprungligen var tänkt. Detta kan generellt sett leda till att mannen försöker utöva inflytande genom att utnyttja sin auktoritet på ett dominant sätt, medan kvinnan försöker få sin vilja igenom genom att manipulera och sätta sig emot sin mans ledarskap. Historien och samtiden visar upp olika exempel på detta.

Men med Jesus kom upprättelsen. Jesus kom för att återupprätta människans relation till Gud. Han kom som den andre Adam för att representera mänskligheten inför Gud. Han kom för att dö för vår synd och skam och ge människan tillbaka hopp och värdighet. Han behandlade kvinnor som likvärdiga individer och gjorde inte skillnad på person. Här är inte man eller kvinna, säger Paulus. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men vad innebär det? Innebär det att man och kvinna är likadana och har samma funktioner, eller har det med människovärde att göra?

I Kolosserbrevet kan vi läsa om hur förbannelsen som uttalats i 1 Mosebok 3:16 har övervunnits. Jesus tog förbannelsen på sig. Där syndafallet förvrängt mannens och kvinnans relation och funktioner, kom Jesu upprättelse att återställa ursprungstanken. Eftersom 1 Mosebok 3:16 talar om en förbannelse som en följd av syndafallet kan man aldrig använda den texten som ett försvar för manligt ledarskap i äktenskapet. Från tidpunkten för syndafallet och genom hela Bibeln kan vi se hur Gud önskar övervinna förbannelsen som mänskligheten dragit över sig. I Kolosserbrevet 3:18-19 framförs ursprungstanken igen; "Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem".

I Efesierbrevet talar Paulus om mysteriet och refererar tillbaka till 1 Mosebok 2 om Adam och Eva. "Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött" (1 Mosebok 2:24). Enligt Paulus är ett mysterium något som funnits, men som varit dolt och inte kunnat uppfattas. Han menar att Gud från början tänkt att äktenskapet skulle vara en bild av relationen mellan Kristus och kyrkan. Det är därför han kan skriva; "Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man..." och "Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den... "

Men det här med att mannen ska vara huvud har sina risker. Paulus skriver; "Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud" (1 Korintierbrevet 11:3). Det bibliska idealet innebär ju ett kärleksfullt och ödmjukt ledarskap och ett glatt och intelligent underordnande. Men detta kan missbrukas på olika sätt, exempelvis genom att mannen blir en tyrann som inte bryr sig om sin hustru, eller att hustrun maktlystet vill ta auktoriteten i äktenskapet. Om en tyrann är gift med en maktlysten kvinna innebär det ständig konflikt. Men missbruk kan även bero på passivitet. En man kan lägga ner sitt ledarskap och strunta i att fostra barnen eller ta sitt ansvar i familjen. Han kommer hem, sätter på tv:n och tar inte tag i något alls. En kvinna kan också vara passiv genom att inte ha någon som helst åsikt om något, utan låta mannen ta vartenda beslut. Det är inte intelligent, det är att uppträda som en dörrmatta. Olika kombinationer av dessa felaktiga attityder får olika oidealiska resultat. Om en toffel är gift med en dörrmatta kommer absolut inget att ske!

Men hur får man det här att fungera, utan att pendla fram och tillbaka beroende på exempelvis vilket sammanhang man befinner sig i? Det gäller att hålla sig nära Ordet och en levande församlingsgemenskap som uppmuntrar dig att följa Guds plan. Be om Guds ledning.

Likadana eller Olika men ändå Ett?

De som anser att det inte är någon skillnad mellan man eller kvinna vare sig i äktenskapet eller i församlingen brukar använda dessa tre bibelställen för sin argumentation;

"I Kristus... är inte... man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus" (Galaterbrevet 3:28). Men denna vers säger ju inte att vi är likadana. Faktum är att "ni är alla ett" betyder att två eller fler olika ting förenas, aldrig saker som är likadana. Ett annat exempel på detta kan vara undervisningen om "många lemmar, men en och samma kropp". Så Galaterbrevet 3:28 talar inte om att vi ska vara likadana, utan att vi ska vara enade.

"Underordna er varandra i Kristi fruktan" (Efesierbrevet 5:21). Talar inte denna vers om "ömsesidigt underordnande"? Det är ett förvirrande begrepp som i så fall bortförklarar manligt ledarskap. Men i detta sammanhang talar Paulus om tre relationer och beskriver hur kvinnan ska underordna sig mannen, barnen sina föräldrar och slavarna sina herrar. Om kvinnan ska underordna sig mannen och mannen kvinnan, skulle det ju i så fall innebära att föräldrarna även ska underordna sig sina barn. Detta bibelställe kan inte tolkas på ett sådant sätt.

"Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud..." (Efesierbrevet 5:22). Att försöka tolka detta ord som att det inte skulle innebära någon slags auktoritet att vara en annans huvud, utan att det istället ska tolkas som att "vara någons källa", har ingen grund. Ordet "huvud" kan inte uppfattas på det sättet, vare sig i Bibeln eller i grekisk litteratur.

Genom att leva enligt Guds ideal kan vi återspegla Gud. I treenigheten finns det ett auktoritetsförhållande; Fadern har auktoritet som Sonen inte har. "Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud" (1 Korintierbrevet 11:3). Utifrån detta evighetsperspektiv kan vi förstå att auktoritet inte baseras på gåvor eller förmåga. Fadern, Sonen och den helige Ande är likvärdiga i allt. Det handlar inte om att den ene är en bättre ledare, är skickligare eller visare. Auktoriteten tillhör Fadern därför att Han är Fader. De relaterar till varandra genom å ena sidan ledarskap och auktoritet, och å andra sidan glatt och villigt underordnande.

När vi börjar ogilla underordnande och auktoritet börjar vi snudda vid något mycket grundläggande. Börjar vi till och med ogilla Gud själv? Jesus underordnade sig sin Fader när han var på jorden och hans längtan och syfte var att göra Guds vilja, inte sin egen.

Genom äktenskapet ser vi hur det kan vara olikhet, jämlikhet och enhet på samma gång. Vi behöver inte skämmas över tanken att män och kvinnor är jämlika men olika. Gud såg på det han hade skapat och såg att det var gott. Olika röster och makter vill viska lögner i våra sinnen. Lögner om att vi inte bör tala om olikheterna, eller lögner som att "Du man, du är bra mycket bättre än kvinnan" eller "Kvinna, du är totalt underlägsen". Tysta dessa röster och börja istället lyssna till Gud. Kan du glädja dig över Guds plan för dig som man, glädja dig över att du är kvinna?

Och i församlingen...?

Men vad innebär då dessa olikheter i församlingslivet? Finns det några bibliska principer som gäller för en nytestamentlig församling? En del använder samma argument som ovan för att bevisa att Gud inte längre gör någon skillnad på man eller kvinna, vilket område det än gäller. Andra menar att Nya testamentet visst pekar på att man och kvinna har olika roller och funktioner, även i församlingen. Vi ska ta oss en titt på hur man skulle kunna komma fram till detta.

Till att börja med kan vi konstatera att Jesus alltid svarade den Onde med orden; "Det står skrivet..." Varje gång Satan försökte få Jesus på fall valde han att underordna sig sin Faders vilja. Första steget för varje Jesu lärjunge är att se på vad som står skrivet och underordna sig Faderns vilja, oavsett vad diverse samhällstrender kan tänkas tycka om ett sådant handlande. Vi kan alltså inte bara ta ställning utifrån vad den rådande kulturen anammar.

Så hur handlade då Jesus inom detta område? Evangelierna genomsyras av en revolutionerande syn på kvinnan som helt och fullt accepteras som jämlik mannen. Trots att Jesus utan fruktan gick emot sin tids traditioner, chockade religiösa ledare och attackerade all konformitet till rådande normer, så utvalde han tolv män till apostlar. Hans val stack nog många i ögonen; en skattmas, som sågs som ett avskum i folks ögon, och medlemmar ur den extrema selot-sekten rekryterades. Men det fanns ingen kvinna bland de tolv.

I Lukas evangelium kapitel 8 kan vi se att det fanns kvinnor med i apostlarnas ressällskap, men deras roll skiljde sig åt från de som tränades för apostlaskapet.

Enligt denna uppfattning och längtan att lyda vad Ordet egentligen säger, tillåts kvinnor att döpa, att dela nattvard (vi är ju alla präster), att leda lovsång och att leda en mängd olika slags verksamheter i Guds rike. Kvinnor leder cellgrupper, profeterar, lägger händerna på sjuka och kastar ut demoner. Kvinnor skriver böcker och leder barmhärtighetsarbeten och evangelisationssatsningar.

Det som enligt Nya testamentet verkar vara mannens område har att göra med församlingsledarskap, att vara "huvud" och den auktoritativa undervisningen och ledandet av män. Det verkar vara detta som Bibeln lär, inte bara genom Paulus undervisning, utan från pärm till pärm.

Kan vi glädja oss över att Gud har skapat oss olika? Kan vi hedra varandra i de uppgifter och funktioner han har gett oss? Det handlar alltså inte om att få kvinnor att tiga och hållas i strypband. Det handlar inte om att nedvärdera femtio procent av Guds skapade mänsklighet, utan det handlar snarare om att följa Guds principer och på så sätt få se kvinnor blomma ut i den fulla potential som Gud har för dem.

För att kunna leva efter dessa principer krävs att man är på sin vakt mot faran att förbise kvinnors gåvor och tjänster. Det krävs också att männen gör upp med varje chauvinistisk tanke om överlägsenhet som inte speglar Guds hjärta.

Om vi får dessa relationer och funktioner på plats både i äktenskapet och i församlingen, kan världen få se ett vittnesbörd om Guds storhet. Det handlar om Hans ära.

Tankar kring denna undervisning är hämtade ur:

No Well-Worn Paths av Terry Virgo

Demolishing Strongholds av David Devenish

Newfrontiers Magazine Issue 09 dec 04>feb 05

Ja, om du har tagit emot Jesus som din Frälsare och Herre har du fått förlåtelse för dina synder. Alla dina synder. De som du begått, begår och kommer att begå. Fundera över innebörden av det ett tag. Gud har tagit itu med din synd. När du blev frälst löste Han dig både från syndens skuld och syndens makt. Du är en ny skapelse som har fått en ny natur. Du har flyttats ut ur Adam och förts in i Kristus. Din nya position är i Honom, Han som är din rättfärdighet och din helgelse. Alltså är du i Honom och är således ett rättfärdigt helgon. Det är vad du är. Du kan inte bli något annat, för Gud har köpt dig och priset är betalt. Du kan inte lägga något till och inte dra något ifrån. Det finns nu ingenting som kan skilja dig från Guds kärlek i Kristus Jesus. Ingenting. Ingenting. Jag upprepar: Ingenting. Du är Hans för evigt.

Bibeln lär oss att när vi föds på nytt så dör vi bort ifrån synden, för att istället leva för Gud. Vi tror det eftersom det står så. Vi uppmanas som en konsekvens av detta att döda köttets gärningar och låta våra lemmar tjäna rättfärdigheten, eftersom vi är rättfärdiga. Ser du att vår position inte har något med våra gärningar att göra? Du är inte ett helgon för att du lever heligt. Du är inte rättfärdig för att du lever rättfärdigt. Jesus var fullkomligt rättfärdig och helig och Hans fullkomlighet tillräknas dig. Du uppmanas att bli mer och mer lik honom. Det är det som vi brukar kalla helgelseprocess och den ska inte sammanblandas med frälsningen. Du kan aldrig bli mer eller mindre frälst på grund av dina gärningar. I så fall skulle ju frälsningen bero på dig och inte på Gud!

I din vandring att bli mer och mer lik Jesus kommer du behöva ta itu med både "grova" och "respektabla" synder; alltså sådant som är uppenbar och tydlig synd, och sådant som kanske inte verkar lika "farligt". Låt mig ge några exempel på "respektabla" synder, som vi kanske ofta har lätt att rycka på axlarna åt och inte på allvar ta itu med:

Ogudaktighet, oro, frustration, missnöjdhet, otacksamhet, stolthet, själviskhet, brist på självkontroll, otålighet, ilska, dömande attityder, avund, svartsjuka, tungans synder, världslighet, girighet och skvaller.

Jerry Bridges skriver i boken Respectable Sins, att om vi verkligen kunde greppa Evangeliets underbara sanning skulle vi kunna erkänna och ta itu med även våra "respektabla" synder. Om vi verkligen förstod att Gud renar oss från synden genom Jesu död. Gud förlåter oss inte för att Han vill vara snäll mot oss, utan för att Hans rättfärdighet har tillfredsställts. Den absoluta förlåtelsen för våra synder är lika bergsäker som att Kristus verkligen dog.

Dagens citat: I need the assurance that my sin is forgiven before I can even acknowledge it, let alone begin to deal with it. (Respectable Sins, sid. 34). (Jag behöver veta säkert att min synd är förlåten innan jag ens kan erkänna den, än mer för att kunna ta itu med den).

Min fundering är denna: Om detta är sant för oss som är kristna, kan det även vara så för de som inte ännu kommit till tro? Behöver de först få veta att Jesus är försoningen för deras synder och att Han förlåter allt, innan vi kan konfrontera dem med att de har synd att göra upp med. Det tror jag. Vad tror du?

"Dårarna säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud."
Psalm 14:1

Bibeln försöker aldrig bevisa Guds existens. Det skulle vara som om en historiker försökte bevisa att det finns en dåtid eller en mattebok som ska bevisa att 1+1 är 2. För de bibliska författarna är Guds existens grundläggande och förvånansvärt uppenbar. Många människor har under årens lopp försökt hitta på smarta sätt för att bevisa Guds existens. Det kanske kan ha sina poänger, men det är ändå värt att minnas att Bibeln som sträcker sig över tusentals år och innehåller berättelser om en mängd olika sorters människor som inte trodde på Gud, trots det inte presenterar argument för Guds existens.

I dagens samhälle tror många att Guds icke-existens är en självklar utgångspunkt. Om någon säger motsatsen önskar man att detta ska bevisas vetenskapligt. Vi behöver dock se att majoritetens synsätt inte alltid är det rätta. Historien visar det. Dessutom är det mängder med saker som vi vet och tror på, som inte kan bevisas vetenskapligt. Ta ett enkelt exempel som, "Min man älskar mig." Hur kan ett sådant mycket viktigt påstående någonsin bevisas? Faktum är att vi tror på saker därför att de gör att världen, så som vi ser på den, blir förståelig för oss, och inte på grund av att någon yttre auktoritet (som exempelvis vetenskapliga bevis), påstår att något är sant. Så den verkliga frågan är: hur gör tron eller icke-tron på Gud att världen omkring oss blir förståelig?

Varje världsbild måste ge en förklaring till alla fakta som vi har. Människor som inte tror på Gud måste fortfarande förklara sådant som hur världen kom till, att mirakler inträffar, att människan har ett samvete som gör att man kan förstå att något är ont, vad känslolivet är, samt att Gud verkar närvarande i varje civilisation som vi någonsin har upptäckt. Att förneka Guds existens skapar mycket fler problem än vad det löser.

I Romarbrevet 1:18-20 står det att människor inte tror på Gud därför att de undertrycker sanningen. De vill vara oberoende av Gud, utan att vara ansvariga för sina handlingar, så därför vill de inte att det ska finnas någon Gud. Thomas Nagel, professor i Filosofi och Rätt vid New Yorks Universitet, skrev nyligen: "Det är inte bara så att jag inte tror på Gud, och att jag givetvis hoppas att jag har rätt i min tro. Det är också så att jag hoppas att det inte finns någon Gud! Jag vill inte att det ska finnas någon Gud; jag vill inte att universum ska vara sådant."

Guds karaktär är så tydligt uppenbar i skapelsen. Från etik till barmhärtighet, från mirakler till bergskedjor. Guds existens kan uppfattas i allt. Psalmisten säger att bara dåren förnekar det.

Intressant? Läs vidare i boken "Incomparable - Exploring the Character of God" av Andrew Wilson

Diskussion kring skapelsen i Dagen. Mer om bussreklam i Dagen.

"Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga..."

Så inleder aposteln Paulus brevet till de troende i Korint. "Till de som helgats... de kallade och heliga..." Man skulle lika gärna kunna säga "till helgonen i Korint." Visst får detta ordval oss genast att tänka på att de kristna i Korint måste ha levt helt igenom rena, rättfärdiga och helgade liv för att göra sig förtjänta av denna titulering? Men hur kommer det sig egentligen att vi gör sådana associationer? Alla som har läst vidare i detta brev vet ju att så inte var fallet. Paradox? Levde Paulus i förnekelse? Självklart inte, eftersom han går till rätta med många av deras tillkortakommanden i brevet. Alltså måste något ha skett under århundradena som påverkat vår förståelse av ordet "helgon".

Församlingen i Korint var minst sagt rörig, både teologiskt och moraliskt. De var stolta och oregerliga, de tolererade grov omoral, drog varandra inför rätta, skröt med sin frihet i Kristus, missbrukade Herrens måltid, missförstod syftet med de andliga gåvorna, och var förvirrade över de troendes uppståndelse från de döda. Skulle inte vi idag kalla sådana kristna för världsliga, köttsliga eller omogna?

I den romersk katolska traditionen har helgonförklaringar förknippats med människor av näst intill övermänsklig natur och exceptionell karaktär. I vår tid används ordet "helgon" sällan i andra sammanhang än den romersk katolska och ortodoxa traditionen. I Sverige har Svenska kyrkan uppkallat denna dag efter helgonen (Alla Helgons Dag). Vilka helgon? Alla som är döda? Så har ordet helgon i dagens Sverige kommit att associeras med de som inte längre lever. Ett helgon är någon som är död.

För att förstå vad som skett under århundradena och hur det kommer sig att Paulus använder detta uttryck inte bara om de troende i Korint, utan även i en rad andra brev, behöver vi förstå den ursprungliga betydelsen av ordet. Det grekiska ord som används är "hagios" och det hänvisar inte till en persons karaktär, utan till hennes position. Det betyder bokstavligen "en som är avskild för Gud." På så sätt blir varje troende - även den mest vanliga och omogna - ett helgon. På samma sätt använder Paulus uttrycket "de som helgats", vilket även det för våra tankar till ett heligt liv. Men även detta ord härstammar från "hagios" och innebär bara att ett helgon är någon som helgats. Med andra ord "de som avskilts i Kristus Jesus, kallade att vara avskilda." Avskilda till vad? Nej, snarare till vem; avskilda av Gud till Gud. Ett helgon är någon som Kristus köpt med sitt egna blod på korset och avskilt till sin egen egendom, "ni tillhör inte längre er själva."

Ur ett bibliskt perspektiv blir vi inte helgon genom våra gärningar. Vi görs till helgon genom ett omedelbart ingripande av den helige Ande, då vi görs till nya skapelser i Kristus. Helgon är vad vi är. Vi kan alltså inte göra något för att bli helgon. Har vi tagit emot frälsningens gåva är vi helgon. Vår kallelse ligger i att sedan leva som sådana. "Var den du är!" skulle man kunna säga. Paulus brev till Korintierna är en klockren uppmaning till dem att leva ut det nya liv som de fått givet, att bli mer och mer lika Jesus. Att sluta göra sådant som inte hör helgon till.

Har du tagit emot Guds frälsningsgåva och gjort Jesus till Herre i ditt liv? I så fall är du ett helgon i Sverige idag! Sverige behöver se många levande helgon som gör sådant som helgon är kallade att göra. Sträck på dig.

"With these two words we come to the introduction to the Christian message, the peculiar, specific message which the Christian faith has to offer to us. These two words, in and of themselves, in a sense contain the whole of the gospel. The gospel tells of what God has done, God's intervention; it is something that comes entirely from outside us and displays to us that wondrous and amazing and astonishing work of God which the apostle goes on to describe and to define in the following verses."
(Lloyd-Jones, D. M. (1972). God's Way of Reconciliation chapter 2, page 59) Grand Rapids: Baker Book House.)