EllenRock

Jag hatar religion. Det är sant. Skrev en gång en uppsats i Religion på högskolan med titeln "Religion eller Relation - Ty så älskade Gud världen", där jag studerade människans religiösa tendenser och vilka metoder hon lätt tar till när "Guden" verkar långt borta. Intressant, intressant. Exempelvis kan man se hur den gammaltestamentliga religionen lätt blev "religiös" eftersom Jesus ännu inte offrats och Anden ännu inte utgjutits. Efter Golgata, Pingstdagen, och som en naturlig följd av Jesu undervisning "vänner kallar jag er", upprättades åter människans relation till Gud. Det avstånd som människan med rätta upplevt till Gud, kunde nu övervinnas på grund av Jesu blod. Så kan vi åter leva i Guds närhet. Den enda medlaren för våra synder idag är Jesus Kristus, ingen präst och ingen annan ställföreträdare, bara Jesus. Men så hände det sig att människan åter drog sig undan Guds ansikte och en vardag i Hans närvaro. Kyrkan blev åter en sakral plats och man undervisade att det var i Kyrkan som man kunde komma inför Gud och få sina synder förlåtna. Århundrade efter århundrade passerade och idag är det åter så att många som kallar sig kristna upplever att Gud är långt borta. De har inte kännt Hans närvaro, upplevt Hans fullkomliga kärlek, eller blivit befriade från ett liv i synden. De vet inte ens att det finns ett nytt liv att få, här och nu. Evangelium är dolt och människan tar sålunda åter till alla möjliga slags ritualer för att återvinna "Gudens" gunst och välbehag. (Just nu förs en, i mina ögon, tragisk diskussion kring frälsningen med våra katolska syskon på Aletheia.se och tidningen Dagen refererar ett nytt katolskt dokument om evangelisation)

Jesus dog för att vi skulle få bli Hans vänner och åter leva i Guds närhet, i gemenskap med Honom, varje dag, var vi än befinner oss. Han tog all vår synd på sig och är det enda offer som krävs! Åh, vad jag hatar när Evangelium hålls fördold för en mänsklighet i mörker. Och speciellt när detta sker i kyrkans och religionens namn. Många hungrande och sökande människor i vårt land besöker i desperation en kyrka, för att ofta finna att där inte fanns någon hjälp att få; ingen tro som kan förflytta bergen i deras liv, inget hopp om ett nytt liv och ingen kärlek som kan riva ner murar. Herre, hjälp oss att återupprätta Din församling i vårt land, så att den får bli allt det som du kallat den att vara!

Ta gärna en titt på detta korta klipp med Mark Driscoll - Why I hate religion

Reste just med bil, buss och tåg från Kalmar i söder till Gällivare i norr. Vilket fantastiskt vackert och välsignat land vi bor i! Och vad många underbara människor det finns här som behöver få höra budskapet om vår Frälsare. "Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus. Ja, över dem som bor i dödsskuggans dal ska ett ljus lysa fram." Halleluja! Vilket löfte! För visst är det mörkt på både ett och annat sätt när man ser ut genom kupéfönstret. Men mörkret är liksom inget hinder för Herren, Han som själv är Ljuset! Vill du se ljuset spridas ut över vårt land? Stå upp och var ljus, inta din plats! Dela med dig av din passion till nästa generation. Investera i dem. Ta dem med på din resa och låt det få inspirera deras vandring. Om vi ska resa upp en generation som brinner för Jesus så kommer vi inte undan, om vi så bara har gått några få steg längre än ungdomarna; vi måste ge våra liv för dem, ge dem allt som vi har fått. Tillsammans kan vi göra mer. När vi är fler växer visionen. Först när vetekornet fallit till marken och dött kan det växa upp och bära rik frukt. Vi måste investera våra liv i de som kommer efter. Så att de blir fler och frimodigare och når längre. Det är vad vårt land behöver. Låt gärna följande filmsnutt inspirera dig: Aim lower - Think smaller - Give up - and Go have a cup of coffee! Gud välsigne dig i uppdraget!