Töcken, mörker och storm?

Kan någon förklara vad Livets Ords pastorer har att göra på Berget? Att hyra en lokal är en sak, att välja retreatledare, en annan. Vad är det som händer? Vad har man bjudit in? Är det ingen av trosrörelsens ledare som reagerar?

Följande kan man läsa i programmet på Bergets hemsida:

23-26/3 Retreat för Livets Ords pastorer.
Retreatledare är pastor Per Mases, Berget
Måndag kl 18 till torsdag kl 10.

Vem Per Mases är? Dagen intervjuade honom tidigare i år och nedan följer lite av vad han sa:

-I vår meditation hämtar vi erfarenheter från Asien och buddhistisk tradition, så kallad zenmeditation, men det märkliga är att den tidiga kyrkan använde samma sätt att meditera. På det sättet kan vi hjälpa människor, som annars är blockerade för hjälp från kristet håll, till att kunna be och att hitta vägen till den heliga mässan.Per Mases markerar att det är skillnad mellan vanlig yoga och meditation och den kristna mystikens meditation. Yoga kan handla om mycket, både nyttigt och skadligt, men i den kristet grundade meditationen handlar det om att reflektera inför Guds ord i en ordlös bön, säger han.På frågan om fler skillnader och likheter mellan buddhistisk meditation och kristen mystik svarar Per Mases:-För det första har ju vi människor samma slags kropp, oavsett om vi är buddhister eller kristna. En annan likhet är att i zenmeditation är kroppshållningen viktig, detta att sitta anatomiskt riktigt för att uppleva stillhet. Skillnaderna består bland annat i att enligt buddhistisk meditation är målet att uppnå nirvana, men vårt mål är att komma till Gud, att i hjärtats renhet se Honom.

Jag ryser.

Nästa fråga är om Pingströrelsen är på väg åt samma håll? Fast i sin finare, lugnare och lite mer dämpade takt? Det är det fler iallafall fler som reser frågetecken kring, även inom rörelsen.


Porn Again Christian?

Mark Driscoll har skrivit en booklet, "Porn Again Christian", som snart kommer att ges ut. Innan dess har han dock lagt ut den på nätet, så att den som vill kan ladda hem den och trycka ut ett eget exemplar om man vill. Här är lite av vad Mark säger om boken:

Du är del av en kultur som spenderar mer pengar varje år på pornografi än på countrymusik, rockmusik, jazzmusik, klassisk musik, Broadway-uppsättningar och balett, sammanlagt. På Paulus tid anklagade han en del männiksor för att de tillbad magen som sin gud, och i vår tid verkar det som att vår gud bara har förflyttat sig en kort sträcka söderut.
   Som pastor i en stor och växande församling, full av starka män - många av dessa är unga - har jag sett hur de hemliga synderna av pornografi och onani förlamar många män med skam, skuld och genans. Jag har skrivit denna booklet för att diskutera dessa saker på ett sätt som är både teologiskt och praktiskt, med hopp om att bidra till att var och en av er ska få uppleva kraften i det evangelium som förlåter, förnyar och ger dig ny kraft, genom nåden. Eftersom jag talar till män, så kanske inte min ton är passande för en del kvinnor, därför önskar jag att kvinnor inte läser denna booklet såvida inte de är gifta med en man som först har läst boken, så att han kan diskutera innehållet i den med henne, i kärlek.

Detta är alltså en bok för den som tittar på porr, har tittat på porr, eller känner någon som gör det. Mark föreslår följande:
  • Get a few friends together and deal honestly with each other about the subjects of each chapter.
  • Once you're done reading, pass it on to a friend.
  • Give it to the counseling pastor at your church as a resource.

Kom igen grabbar, män och karlar! Res er upp ur skiten och hjälp andra att göra det! Våra församlingar behöver rakryggade män, som har fått se Herren dra dem upp ur dyngan och som kan hjälpa andra.


Har du också förlåtit...?

Läser i nyhetsartiklar och hör på nyhetssändningarna att Vatikanen nu "har förlåtit John Lennon" för hans uttalande att "Beatles är större än Jesus." Det tog bara 42 år. Jag har bara två korta kommentarer till detta: Hur kan en kyrka bevilja en död människa förlåtelse om han inte ens bett om det? Ifall han förresten behövde omvända sig och be Gud om förlåtelse, så får vi väl hoppas att han gjorde det innan han lämnade detta jordelivet. Det är ju i så fall något mellan honom och Gud. För det andra: Tänk om Gud hade varit lika långsam med Sin förlåtelse till oss. Vart hade vi då befunnit oss idag?

Jesus har uppmuntrat oss att förlåta varandra så som Han förlåtit oss.
Se till att du inte håller något emot någon människa i ditt hjärta.
Oförlåtelse kan lagras på under åren och så småningom skapa bitterhet.
Låt inga bittra skott slå rot i din själ.
Lämna allt till Herren. Lämna varenda människa som gjort ont emot dig i Hans händer.
Han har omsorg om dig och vet att oförlåtelse endast kommer tära på dig.

Tack Herre att Du inte är en långsint Gud, utan att Du genast förlåter var och en som kommer till dig, omvänder sig och ber om förlåtelse. Hjälp oss som är Ditt folk att vara lika generösa som Dig när det gäller att förlåta vår nästa. Amen!

Hur lever man sitt liv väl?

Mike Betts från Lowestoft Community Church undervisade tre pass på Församlingen Klippans Församlingläger på Öland i november. Nu kan du lyssna på två av passen på Klippans hemsida (inspelningsmekanismen gick tyvärr sönder, så det tredje mötet blev inte inspelat :( . . . )

Ämnena är "Nya begynnelser/New beginnings" och "Hur man lever sitt liv väl tillsammans med Gud/How to live life well with God". Rekommenderar verkligen denna undervisning. Du som hängt med i trosrörelsesvängen ett tag vill jag speciellt uppmuntra att lyssna på det andra passet.

Hör gärna av dig med kommentarer och tankar!


Församlingsläger

Hemma igen efter några fantastiska dagar på Klintagården på Öland. Vi har verkligen haft en toppenhelg. Gud hade bland annat talat innan lägret om hur glädjen skulle förena och föra samman, en ung man fick en bild av en dator som "defragmenterades" (?). Anyway. På lördagseftermiddagen fick vi uppleva en slags glädjevåg efter mötet när vi prisade Herren till Oh happy day. Relationer har stärkts under helgen och många har på ett ännu tydligare sätt fått bli inkluderade i gemenskapen.

Höjdpunkter under lägret var ett antal helanden under ett förmiddagsmöte; bihålor, andningssvårigheter på grund av lungproblem, nacksmärta m.m. Och så fick två unga människor (helt nya i församlingens gemenskap) ta emot Jesus som Herre i sina liv. Vilken förvandling! Halleluja!

Så fick vi också premiärdansa en afrikansk linedance! Wow och tack Jesus för vad Du gör i människors liv!



Snart hittar du undervisningen från helgen på Församlingen Klippans hemsida.

Att växa i Gud

Det är temat för vårt kommande Församlingsläger nu till helgen. Förberedelserna är förstås i sluttampen och imorgon blir det ett packande och ett handlande och ett lastande och ett plockande och ett fejande, när vi ska ställa iordning allt på lägergården på Öland. Nära 80 anmälda inklusive tillresande vänner från Lettland, England, Lappland och Borås! Ett flertal av deltagarna känner inte ännu Jesus. Ser med spänning fram emot Guds fantastiska planer för denna helg! Framöver kommer vi att lägga upp undervisningen från helgen på församlingens hemsida.

Ja, så nu blir det lugnt på bloggfronten några dagar.
Ha en välsignad helg! Jesus älskar dig!

Döpt i vatten, helig Ande och eld

Så förs dopet upp på tapeten igen i och med KG Larssons predikan i Örnsköldsviks Pingstförsamling i söndags. Frågor väcks om dopets betydelse och KG väljer att istället lägga betoningen på dopet i den helige Ande. I svensk kristenhet idag kanske man behöver uttala att man inte tror att dopet är frälsande. Man behöver åter lyfta enkla sanningar som att rövaren på korset varken hann döpa sig, vittna eller bli konfirmerad; han fick ändå en plats i himlen.

Men när man försöker lyfta bort betydelsen av dopet i vatten så totalt, som man lätt kan uppfatta att KG Larsson gör, ja då får man ju ställa sig följdfrågan om konsekvensen blir att man helt enkelt slutar döpa, både barn och äldre. För KG verkar dopet i NT bara vara en passus, något som lärjungarna praktiserade av bara farten. Nja, det verkar för mig vara en liten lättvindig tolkning av bibliska sanningar, för att bättre passa en humanistisk, individualistisk, postmodern svensk kultur på 2000-talet. Man vill ju inte stöta sig med någon. Och tänk på alla de som blir ledsna för att de inte får bli fullvärdiga medlemmar i församlingen?

Dopet handlar främst om lydnad. I 2000-talets Sverige är dopet något märkligt, något främmande. Ska en vuxen man förödmjukas så i offentligheten? Eller en nyfrälst tonårstjej? Vad ska kompisarna tänka? Kan man inte bara be i sin kammare och så räcker det? Jo visst. Så blir du frälst; genom att bjuda in Jesus i ditt hjärta och ta emot förlåtelse för dina synder. Men där börjar resan. Resan där Jesus är Herre i ditt liv. Det får konsekvenser. Första steget i din vandring blir att offentligt erkänna vad Gud har gjort i ditt inre, det är första steget i lärjungaträningen. Första steget av lydnad till din Herre som älskar dig och har gett dig evigt liv.

Nej, det är "inte bara att gå och döpa sig," som KG sa. Det är mycket större än så. Efter omvändelsen följer dopet. Dop i vatten, i helig Ande och i eld.

Svensk kristen som tror på en treenig Gud men inte på Påven

Tänkte bara säga det. Känns märkligt att det ens behöver uttalas. Svårt att förstå vidden av det som just nu pågår i svensk kristenhet. För bara ett litet tag sedan var det aningar, undringar, ja nästan spekulationer. Nu i dagarna förs tankarna till ordet "det som ni hör viskas i era öron ska ropas ut på hustaken."

Vill uppmuntra er att be för Joel Sjöberg och hans familj, samt alla medarbetare på Gospel Media. Gud har ställt fram dem i rampljuset genom utgivningen av boken Evangelium enligt Rom, som de gjort mycket reklam för och även sänder ut gratis till pastorer runt över vårt land. Nu har kritiken mot detta börjat komma fram i ljuset (läs exempelvis Ruben Agnarssons ledare i Världen Idag). Och då kunde man lätt bli mörkrädd.

Men, halleluja, Guds kärlek fördriver all fruktan. Var vid gott mod alla ni utöver vårt land (ni måste vara många), som inte är beredda att ledas tillbaka till tiden före Reformationen och in under Påvestolen. Om vi som kristna ska blicka bakåt (och det ska vi i sanning), låt oss då blicka till våra syskon i Apostlagärningarna. De som fortfarande levde av Ordet och Anden, ja av vart ord som utgick från Hans mun. Herre, hjälp oss att se klart och hålla fast vid frälsningens enkla och nådefulla väg till en upprättad relation med Gud vår Fader.

Wonderful wonderful Copenhagen

Här kan du se en liten filmsnutt från Newfrontiers Leadership Conference i Köpenhamn. Det är Len från UK som gjort filmen.

Copenhagen08

Snart kommer undervisningen att bli tillgänglig på nätet också. Den är verkligen något att bita i för den som önska bygga församling på nytestamentlig grund. Håll ut!

Guds underbara nåd!

Under hösten kommer predikningarna i Församlingen Klippan i Rockneby att handla om Guds underbara, helt oförtjänta, ljuvliga, ofattbara nåd emot oss. Även du som bor långt ifrån Rockneby har möjlighet att följa denna predikoserie via vår hemsida. Lyssna och låt Guds obegränsade, ovillkorliga kärlek till dig förvandla dig och relationerna till dina medmänniskor.

Halleluja!
Jesus lever!


Halleluja! Jesus lever!

Just hemkommen från ett par veckors rekreation. Det blev först en vecka av sol och bad, följt av en knapp veckas ledarträning i Brighton. Vilken höjdare! Tack Jesus!



Årets höjdpunkt var förstås (förutom att få lovprisa Gud med tusentals andra och höra Honom tala) att få sitta vid Mark Driscolls fötter i några dagar. Uppfriskande, omskakande. Vi var nio personer från församlingen i Rockneby på plats. Vilken injektion från himmelen! Jag önskar varje Herrens tjänare sådana tider/dagar av vederkvickelse. Dagar då visionen stärks, saker läggs tillrätta, idéer föds, nytt mod planteras och vårt eviga hopp tydliggörs!

Man kan nu ladda hem all undervisning gratis från Newfrontiers hemsida. Det vill jag verkligen rekommendera för den som arbetar med Gud i Hans fantastiska bygge: Församlingen. Vi har alla mycket att lära.

Han som har kallat oss är trofast, så tappa inte modet!! Hans planer är alltid HÖGRE och STÖRRE än våra!

Det vackraste jag vet

I söndags var det fest i Klippan! Fyra unga människor från Rockneby har bestämt sig för att följa Jesus.
Stort, större, störst. Se och njut. Herren är god.

Klicka här för att se filmen

Han som har ALL MAKT..!

Just hemkommen från en helt fantastisk helg i Holland. Med från Rockneby fanns ca 35 glada människor, övervägande ungdomar, och bussen fylldes på av Malmöbor. Så har vi fått se vår älskade underbare Jesus göra under igen!! Herren som genom Sitt Ord förvandlar våra sinnen och genom Sin Ande överöser oss med Sin kraft och kärlek. Rob Rufus ledde oss att be för de som var sjuka ibland oss och bla blev en kvinna helad från MS! Många andra blev helade från ex smärtor i axlar och bäcken. Så svepte Gud med Sin härlighet över hela lokalen och många många, unga som gamla, fick uppleva fantastiska, äkta, förvandlande Gudsmöten. Vi blir aldrig mer desamma.
   Fick även en mycket givande stund tillsammans med Rob Rufus, då jag ställde alla möjliga och omöjliga frågor till honom, utifrån vårt svenska perspektiv. Du kan läsa om intervjun i nästa nummer av Trons Värld.
   Och på söndag blir det dop! Det blir en historisk dag för församlingen i Rockneby. Fortsättning följer...

Det hemliga livet med Gud

Idag fick vi förmånen att lyssna till församlingens FP-studenter när de för första gången i sina liv predikade. De delade på tiden och talade båda över ämnet "The Secret Life with God". Luke Foreman talade om bönen, inte den offentliga, utan den mellan bara dig och Gud, när du i din ensamhet umgås med Honom. Han uppmuntrade till bibelläsning, eftersom Bibeln är den källa ur vilken vi öser kunskap om vem Gud är. För att vår relation till Honom ska kunna växa, behöver vi förstå mer och mer vem Han är, Hans karaktär. Vi behöver lära känna Gud som vår vän och Far. Vi behöver förstå och våga tro att Han vill vårt bästa. Han vill ge oss andliga gåvor. Han vill hjälpa oss att leva så som Bibeln lär. Och det gör vi inte i egen kraft. Vi får lära oss att vandra i Anden.

Teresa Kristensen delade tankar kring att vi inte bara kommer till Gud i vår ensamhet för att vi själva ska tala ut. Vi kommer också för att lyssna till Honom, höra Hans röst. Han vill tala hemligheter till oss, Han vill anförtro Sina planer för våra liv med oss. Coolt! som Teresa sa. Vidare behöver vi lära oss att förvalta det som Gud säger (PS 25:14) och vi kommer att få del av Guds förmåner, välsignelser och frid. Det handlar bara om Honom! Han ser allt!! Ef 6:7-8 uppmuntrar oss att alltid tänka på att det är Herren vi tjänar, inte människor. Han ser oss i det fördolda. När vi blir sårade behöver vi inte genast springa och prata av oss med alla andra, vi kan gå direkt till Gud. Han vet. Han var människa. Han bar skam och förkastelse och blev ofta sårad av människor.

"Människor de ser till det yttre. Men Gud Han ser till ditt hjärta. Gör din tjänst i helig fruktan för Herren och inte som för människor. Det hemliga livet med Gud är det viktigaste, för att fullborda Hans planer med ditt liv." Stephan Christiansen

image8image9

Att höra och göra

Ja, det var just det.
I Jakobs brev får vi instruktioner om hur vi ska ta emot Ordet. När Herren talar ska vi vara snara att höra, sena att tala och sena till vrede. Istället ska vi ta emot Ordet  i ödmjukhet.
Men vi ska inte bara höra och ta emot Ordet. Nej, vi ska också bli Ordets görare. Det är just det som är poängen. Ordet som Gud talar till oss måste få bära frukt i våra liv. I verkligheten. I vardagen. Idag.
"Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning. " Jakob 1:25
Efter dessa instruktioner följer en lång och mycket intressant utläggning kring vad det innebär att vara en Ordets görare: tygla sin tunga, ta sig an föräldralösa barn och änkor, hålla sig obesmittad av världen, inte göra skillnad på människor, behandla rik och fattig lika, ge till den behövande, uppträda vänligt, leva i den vishet som kommer ovanifrån och som är ren, fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.....osv.....
Helige Ande, vi behöver Dig!

Ökensand

Har just återvänt till Svedala igen efter några veckors äventyr. Har avverkat X antal timmar på flyg och flygplatser. Vi har rest med bil, minibuss, buss, båt och åsna, men längst restid ägnade vi dock på sunkiga skumpiga tåg. Sand och sol blir vardag när man korsar Sahara. Två fantastiska unga grabbar från församlingen gjorde oss sällskap. Det blev ett bra både fys- och psyktest... Vaddå lumpen? Vi har tränat uthållighet, kulturförståelse, språk och anti-lapp-sjuka. De har ätit allt tänkbart och otänkbart. De har mått pest och det har sprutat åt alla håll, men ändå hållt humöret uppe och skrattat åt allt. De flesta begränsningar har sprängts. Allt är möjligt och allt kan göras annorlunda. Herren har varit trofast och lett oss till intressanta och underbara människor. Han har öppnat dörrar. Får se vem som går in genom vilken dörr och när... Vi har fått höra om spännande och ofattbara grejer som Gud gör, mitt i ett härjat och bortglömt land. Även om ökenhettan gör oss slöa, så tröttnar aldrig Herren. Dygnet runt, överallt manar Han människor till omvändelse och tro på Hans Son.

Halleluja!
Guds Rike är som ett senapskorn...

"Tänk er en trogen och klok förvaltare..."

"... den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp," sa Jesus, vår Mästare.

Vad händer egentligen när vi överger vår trohet mot Herren, Han som har kallat oss?

Ett exempel som jag har tänkt på är när vi börjar göra små saker som vi faktiskt inte har tro för att göra. Om exempelvis någon kommer till vår församling och säger, "Jag tycker det är mycket lättare att be om vi tänder ett par ljus under mötet." För mig personligen är det så att jag kan be med eller utan ljus, och många med mig. Därför kanske vi säger, "Visst kan vi tända några ljus ifall det hjälper dig."

Nästa person kommer och säger, "Jag är uppvuxen med orgelmusik och tycker att det är fantastiskt vackert. Det hjälper mig faktiskt att komma närmre Herren." Visst kan man väl ställa upp för en medmänniska på detta sätt? Jag börjar använda orgelljudet på mitt elpiano på en låt varje söndag.

Nästa person som kommer med en vädjan säger, "I mitt hemland har vi bilder av Jesus på väggarna och det brukar verkligen hjälpa mig att fokusera. Skulle vi inte kunna hänga upp bara en liten bild, bara för min skull?" Jag för egen del kan väl be både med och utan bilder, så tja, häng upp en liten bild då, ifall det kan vara någon till hjälp.


Nästa person kommer med följande tanke, "Jag tycker inte nattvardsfirandet här känns riktigt värdigt. Ifall bara pastorerna höll i det och alla fick komma fram för att ta emot bröd och vin efter att de välsignat det, tror jag att jag skulle kunna få tillbaka känslan av respekt och ett värdigt firande, som jag uppskattar så högt." Ja men visst. Man vill väl inte stöta sig med folk.

Nästa person har ett allvarligt problem. Hennes man är inte frälst än, men känner sig inte inkluderad om han inte får stå med i vår medlemsmatrikel. Ja men där går väl ändå gränsen. Eller? Då kommer hennes svägerska, vars man är troende, men inte är döpt som sådan. Han måste väl iallafall få bli medlem? Vad är det här för en församling egentligen?

Ja, vad är det här för församling egentligen, säger en besökare som ser sig omkring bland tända ljus, ikoner och orgelmusik? Jag sökte efter liv för min törstande själ, men här verkar det ju vara som i alla andra kyrkor, eller?

Själva hajar vi till och ser oss omkring. Vad är det vi har varit med och skapat? Är det detta vi ska stå till svars för inför Herren en dag?

Hu, hemska tanke. Bättre vara trogen nu än att behöva gråta bittert på den dagen. Hjälp oss Herre!

"Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans. "


Jag går och fiskar

Idag har Dagen en hel radda av insändare publicerade under temat "den nya ekumeniken," eller temat kanske blir "kloster, ikoner och liturgi; vart är vi på väg"? De har inte satt något tema alls, så det är bara jag som spekulerar.

Björne Erixon
, välkänd bibellärare, numera hemmahörande på Bjärka Säby, beskriver den tillvänjningsprocess som han behövt genomgå för att vänja sig vid onsdagskvällarnas eukaristigudstjänst. Han har fortfarande en del frågetecken kvar, men talar om god liturgi och äkta karismatik. Man kan ju fråga sig om där även finns en bibelförankrad teologi och uppenbarelse? Pär Parbring, uppväxt som katolik, men numera luthersk präst, berättar om sin glädje över det som sker på Bjärka Säby. Han talar om en förnyelse av böneliv och tro. Uno Fransson refererar till erfarenheten att Anden kan tala även inifrån och ur tystnaden och är positiv över nya ekumeniska strävanden. Vurmar då alla insändarskribenter för dessa "nya uttryckssätt"?

Nej, Sune Söderkvist framför synen om konstens rätta plats, att inte låta exempelvis en ikon bli ett substitut för verkligheten själv, Kristus, som har lovat vara med oss alla dagar. Johan Carlsén, som har gedigen erfarenhet från många års missionärstjänst i Spanien, berättar om vänner som varit fast i sina ikonbilder och allt vad det för med sig. De har upplevt bilder och attribut som hinder för att nå fram till Gud. När de så har blivit födda på nytt har de upplevt enorm befrielse. Därför finns det nu många frågetecken bland invandrade syskon i vårt land, som förvånas över de frikyrkligas plötsliga svärmeri för dessa bilder som Kristus befriat dem från. Joachim Elsander, pastor i Borlänge, pratar passionerat om det allmänna prästadömet. Ja, vad leder den nya ekumeniken till? En andlig elit? Nya medlare mellan Gud och människor? En Gudstjänst som endast känns bekväm för de "som kan liturgin". Vad skapar detta?
Så till ett stycke uppenbarelse; Bengt Fiske höjer sin röst! Han påminner oss om Metodistkyrkans grundare, John Wesley, som kallade klostertanken för "klosterfrestelsen". Visst hade det varit härligt att dra sig undan allt stök i denna världen... men istället ägnade han sitt liv åt att söka upp människor, förkunna Ordet och så få se 1000-tals komma till tro.

Halleluja Wesley! Halleluja Bengt!
Jag går och fiskar...

Förebilder och syskon

Kom just hem från ett soligt (!) England, där jag och min man, Markus, tillbringat några dagar. Anledningen till detta var att vi skulle vara med på ett par dagars bön och fasta i Peterborough, tillsammans med andra ledare från Newfrontiers. Dessa dagar kretsar främst kring arbetet i Storbritannien, men eftersom Newfrontiers är en världsvid församlingsfamilj, så hann vi ändå med att även be för Kenya, Pakistan, Indien, Dubai och Sverige (!!) mfl platser och länder. Vi är ju en familj och således bär vi varandras bördor och gläds åt varandras segrar.

Lovsång och tillbedjan kryddat med Andens gåvor, blandades med ledd bön alla tillsammans eller i smågrupper. Vilken förmån att få söka Herren tillsammans med 750 andra människor i två dagar! Förebilderna är många och den ene "hjälten" efter den andre kommer fram för att dela ett ord, ett vittnesbörd, en vision, ett böneämne. Det finns sannerligen en hel armé av erfarna församlingsplanterare i Storbritannien! Enkla män och kvinnor med en passionerad överlåtelse. Och då har jag ju bara träffat de som finns inom Newfrontiers! Det finns många fler rörelser i England med en liknande passion och vision.

Apostolisk vision, ja. Församlingar som byggs på apostlars och profeters grund. Församlingar som leds av ett team av äldste. Möten där varje lem inbjuds att delta genom de gåvor som Anden ger. Ingen enmans-show. Tillsammans. Tillsammans. Tillsammans.

Pratade några ord med Terry Virgo, rörelsens grundare. Han undrade hur det går för oss i Sverige och hur det går med spridandet av hans bok "Enjoying God's Grace," som jag översatt till svenska (Guds underbara nåd). Jag tackade honom för att han är en sådan enorm förebild för oss. En man som passionerat överlåtit sig till Ordet OCH Anden. Fantastiskt spännande också att Terry fått nåd av Gud att lyckas bjuda in Mark Driscoll (från Mars Hill, Seattle) till vår Ledarkonferens i Brighton i sommar!

Anyway, vi gläder oss över vi i Rockneby inte längre är den enda "Newfrontiers-församlingen" i Sverige! För ett par veckor sedan hälsades Thomaskyrkan i Malmö "officiellt" välkomna. Det innebär i praktiken att man erkänner de relationer som Herren sedan några år tillbaka byggt och stärkt. Nu börjar vi än tydligare att jobba tillsammans!

Ibland tänker jag på Elia och Baalsprofeterna när jag tänker på situationen i vårt land.
Man kan känna sig ensam och isolerad i vårt avlånga Svedala.
Men Herren har de sina.
De som inte böjt knä för vare sig Baal eller någon annan.
Snart börjar revolutionen.

Wow wow wow!!

Längtan efter Guds Rike

Krister Andersson skriver ett mycket intressant Debattinlägg i tidningen Dagen angående de som traditionellt sett kallas "avfällingar". Intressant är också inläggets avslutning; "I Torgny Lindgrens roman [Norrlands Akvavit] funderar församlingens stöttepelare Gerda på byns avfällingar, som ständigt finns med i hennes böner och frågan hon bär på är: 'Kunde de verkligen undfly barnaskapet hos Gud? Var de inte märkta för evigt, de som en gång varit omvända?' I kontakter med grannar och arbetskamrater vet vi att det är så. Tron lever, längtan finns kvar. Den har inga ord och inget hem. Det går inte att fly från Gud. Det som är fött av Gud lever trots förnekelsen". Detta är även intressant ur ett frälsningsteologiskt perspektiv. Teologin verkar här bekräfta det som har blivit vår erfarenhet; vi kan träffa sådana som varit "avfällingar" i massvis med år, men som fortfarande talar i tungor! Undrar så vilken längtan dessa människor bär på och vilken plan Gud har för att samla allt sitt folk till sig igen!

När jag läser olika bloggar, som exempelvis Aletheia, och läser alla kommentarer där av människor utöver vårt land, så är förstås tankarna många och blandade. Min längtan är att Herren får använda de "relationer" som uppstår här i cyberrymden för att skapa och uppmuntra nya livsförvandlande gemenskaper (församlingar) över hela vårt land. Församlingar som välkomnar och omfamnar både de som aldrig hört och de som tagit emot, men vandrat vidare på egen hand av olika anledningar.

Första frågan blir då inte; vad ser du som är fel i vårt land, i kristenheten, i ditt samfund eller församling idag? Den frågan är så tråkig och riskerar att ge alltför mycket utrymmer för en kritisk ande och cynicism. Många är de som har åsikter och tycker en massa saker, men Gud söker de som är hängivna Honom i sina hjärtan, så att Han kan beklä dem med kraft. Kraft till vad? Kraft till att utföra uppdraget som Han kallat oss till; att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar!

Frågan blir istället; Vad längtar du efter? Vad vill du se? Vad tror du vinner människors hjärtan i Sverige år 2008? Bibeln säger att den som är vis vinner hjärtan. Därför behöver vi be om vishet. Och kärlek.  "Love will find a way," sa missionären Charles Marsh, som var en kärlekens pionjär i Nordafrika.

Ser fram emot att höra vad Gud har lagt på Ditt hjärta!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0