EllenRock

Läser en artikel i Dagen idag om en lesbisk ung kristen artist. Givetvis publicerad i anslutning till Sten-Gunnar Hedins och Stanley Sjöbergs offentliga uttalanden kring homosexuella och församlingsgemenskapen.

I ödmjukhet önskar jag bara med dessa få rader säga att vi inte förstår allt som sker oss i livet. Man skulle säkert kunna publicera en ömkansvärd story om mig och mitt sjukdomstillstånd, hur jag brottades med tanken kring Guds kärlek, med tanke på min livssituation, hur jag haft vanesynder som jag tvingats bryta med för att kunna vara del av Guds församling osv. Men Sara och alla andra, det finns en väg över alla andra! Och jovisst, den är främst kärleken såklart, men inte den erotiska! Vi behöver lära oss att dag för dag omvända oss från vår synd, och ta emot kraft och nåd ifrån Herren. Vår kärlek till Honom och Hans vägar behöver växa!

Våra liv kanske inte blev som vi hade tänkt oss. Detta kan skapa besvikelse eller bitterhet. Eller ödmjukhet. Är jag var dag beredd att ta ett steg tillbaka, böja mig inför Hans kors, lägga ner mitt eget och följa Honom? Vill jag uppleva nåden och kraften från Honom att ta emot surt och sött och ändå älska Honom över allt?

Nu är det dags att anmäla sig till följande konferenser som vi i Newfrontiers anordnar under våren/sommaren 2008:

Konferens för Norra Europa i Holland 9-12 maj

Ledarkonferens i Brighton 8-11 juli

Mobilise Studentkonferens i Brighton 8-11 juli

Newday tonårsläger i Derby 2-7 augusti

På dessa olika sidor hittar du även promotion-filmer.
Om du är intresserad av att följa med till Brighton har jag även information om priser och annat på svenska. Skicka ett mejl så sänder jag över det.    
ellen (a) rockmedia.se


Här kan du kolla in promo-videon för ungdomslägret Newday.
Kanske du känner en eller flera ungdomar som vill hänga på vår grupp från Rockneby? Vi blir nog närmare 20 pers. som åker härifrån i år. Mejla för mer info!

Kolla in filmerna så förstår du att dessa konferenser kan skapa en revolution i vem som helst.

Halleluja! För Sverige och världen i vår generation!

Tänk att det ska vara så komplicerat!
Åhh vad vi människor har svårt för att ta till oss den FRIA NÅDEN!
Vi brukar gärna nåden för vår frälsning, men sedan....?
Varför denna eviga längtan att återvända till de egna prestationerna.
Om jag gör "detta" och "detta", så kommer Gud att se med välbehag på mig...
Om jag gör "si" kommer Gud att göra "så"...
Gud är ju ingen amulett! Han kan inte kontrolleras av oss!
Kontroll och egen prestation.
Kontroll och egen prestation.
Kontroll och egen prestation.
Flås.
Vad innebär "Det Goda Budskapet" egentligen?
Faktum är att det är kört för oss.
Vi kommer aldrig att få till det.
Hela lagen och profeterna pekar på JESUS.
Om du läser GT och får fram budskap som inte pekar på JESUS, då har du läst fel. Då får du läsa om.
Han upphävde inte lagen. Han skärpte lagens krav och fullbordade den sedan.
Det är fullbordat!
Men helgelsen då...?
Nämn gärna några bibelord som pekar på att lagen gör människor heliga.
Lagen är till för ogudaktiga!
Men det är Guds nåd som fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och leva rent och rättfärdigt.

Paulus gav oss ett knep:
för en svensk - bli som en svensk
för en amerikan - bli som en amerikan
för en jude - bli som en jude

Därför betedde Paulus sig som en jude när han var bland judarna.....
"Fast jag inte själv står under lagen"... tillade han.

Hur kan vi bli som svenskar idag?
Hur kan vi bli iranier för iranierna i vårt land?

Allt för alla - för att i varje fall vinna några.

Lyssna på Hans Gardelachs vittnesbörd i Karlavagnen från den 15 januari 2008 (9 min).

"Why I hate religion" med Mark Driscoll

Idag har Dagen en hel radda av insändare publicerade under temat "den nya ekumeniken," eller temat kanske blir "kloster, ikoner och liturgi; vart är vi på väg"? De har inte satt något tema alls, så det är bara jag som spekulerar.

Björne Erixon, välkänd bibellärare, numera hemmahörande på Bjärka Säby, beskriver den tillvänjningsprocess som han behövt genomgå för att vänja sig vid onsdagskvällarnas eukaristigudstjänst. Han har fortfarande en del frågetecken kvar, men talar om god liturgi och äkta karismatik. Man kan ju fråga sig om där även finns en bibelförankrad teologi och uppenbarelse? Pär Parbring, uppväxt som katolik, men numera luthersk präst, berättar om sin glädje över det som sker på Bjärka Säby. Han talar om en förnyelse av böneliv och tro. Uno Fransson refererar till erfarenheten att Anden kan tala även inifrån och ur tystnaden och är positiv över nya ekumeniska strävanden. Vurmar då alla insändarskribenter för dessa "nya uttryckssätt"?

Nej, Sune Söderkvist framför synen om konstens rätta plats, att inte låta exempelvis en ikon bli ett substitut för verkligheten själv, Kristus, som har lovat vara med oss alla dagar. Johan Carlsén, som har gedigen erfarenhet från många års missionärstjänst i Spanien, berättar om vänner som varit fast i sina ikonbilder och allt vad det för med sig. De har upplevt bilder och attribut som hinder för att nå fram till Gud. När de så har blivit födda på nytt har de upplevt enorm befrielse. Därför finns det nu många frågetecken bland invandrade syskon i vårt land, som förvånas över de frikyrkligas plötsliga svärmeri för dessa bilder som Kristus befriat dem från. Joachim Elsander, pastor i Borlänge, pratar passionerat om det allmänna prästadömet. Ja, vad leder den nya ekumeniken till? En andlig elit? Nya medlare mellan Gud och människor? En Gudstjänst som endast känns bekväm för de "som kan liturgin". Vad skapar detta?
Så till ett stycke uppenbarelse; Bengt Fiske höjer sin röst! Han påminner oss om Metodistkyrkans grundare, John Wesley, som kallade klostertanken för "klosterfrestelsen". Visst hade det varit härligt att dra sig undan allt stök i denna världen... men istället ägnade han sitt liv åt att söka upp människor, förkunna Ordet och så få se 1000-tals komma till tro.

Halleluja Wesley! Halleluja Bengt!
Jag går och fiskar...

Kom just hem från ett soligt (!) England, där jag och min man, Markus, tillbringat några dagar. Anledningen till detta var att vi skulle vara med på ett par dagars bön och fasta i Peterborough, tillsammans med andra ledare från Newfrontiers. Dessa dagar kretsar främst kring arbetet i Storbritannien, men eftersom Newfrontiers är en världsvid församlingsfamilj, så hann vi ändå med att även be för Kenya, Pakistan, Indien, Dubai och Sverige (!!) mfl platser och länder. Vi är ju en familj och således bär vi varandras bördor och gläds åt varandras segrar.

Lovsång och tillbedjan kryddat med Andens gåvor, blandades med ledd bön alla tillsammans eller i smågrupper. Vilken förmån att få söka Herren tillsammans med 750 andra människor i två dagar! Förebilderna är många och den ene "hjälten" efter den andre kommer fram för att dela ett ord, ett vittnesbörd, en vision, ett böneämne. Det finns sannerligen en hel armé av erfarna församlingsplanterare i Storbritannien! Enkla män och kvinnor med en passionerad överlåtelse. Och då har jag ju bara träffat de som finns inom Newfrontiers! Det finns många fler rörelser i England med en liknande passion och vision.

Apostolisk vision, ja. Församlingar som byggs på apostlars och profeters grund. Församlingar som leds av ett team av äldste. Möten där varje lem inbjuds att delta genom de gåvor som Anden ger. Ingen enmans-show. Tillsammans. Tillsammans. Tillsammans.

Pratade några ord med Terry Virgo, rörelsens grundare. Han undrade hur det går för oss i Sverige och hur det går med spridandet av hans bok "Enjoying God's Grace," som jag översatt till svenska (Guds underbara nåd). Jag tackade honom för att han är en sådan enorm förebild för oss. En man som passionerat överlåtit sig till Ordet OCH Anden. Fantastiskt spännande också att Terry fått nåd av Gud att lyckas bjuda in Mark Driscoll (från Mars Hill, Seattle) till vår Ledarkonferens i Brighton i sommar!

Anyway, vi gläder oss över vi i Rockneby inte längre är den enda "Newfrontiers-församlingen" i Sverige! För ett par veckor sedan hälsades Thomaskyrkan i Malmö "officiellt" välkomna. Det innebär i praktiken att man erkänner de relationer som Herren sedan några år tillbaka byggt och stärkt. Nu börjar vi än tydligare att jobba tillsammans!

Ibland tänker jag på Elia och Baalsprofeterna när jag tänker på situationen i vårt land.
Man kan känna sig ensam och isolerad i vårt avlånga Svedala.
Men Herren har de sina.
De som inte böjt knä för vare sig Baal eller någon annan.
Snart börjar revolutionen.

Wow wow wow!!

På gott och ont som vanligt. Den som har följt den kristna pressen och bloggandet senaste veckorna vet nog vad jag talar om. Sådant som man tidigare kanske viftat bort och tänkt, "Ja ja, men det berör inte mig, " har nu plötsligt kommit så nära. Som att man inte kan värja sig längre, utan tvingas att ta ställning. Jag tänker förstås främst på ett gemensamt uttalande skrivet av 16 kristna ledare, som publicerades i Världen Idag den 23 januari. Där säger Ulf Ekman från Livets Ord i kör med Peter Halldorf från Pingst, Sune Fahlgren från EFK, Berit Simonsson från Svenska Kyrkan/OAS, katolske biskopen Anders Arborelius, och ett stort antal präster och prelater, att klosterrörelsen är profetisk. Vem vågar pröva deras profetia? Ulf Ekman m.fl. har skrivit på ett dokument där det står att alla som är döpta tillhör kyrkan och är våra systrar och bröder. Alla som är döpta?? Det måste ju vara nästan 80% av Sveriges befolkning! För att inte tala om antalet döpta i Italien, Frankrike eller på Filippinerna! Det står att Eukaristin (den katolska nattvardsmässan) ska vara i centrum för gemenskapen, med inspiration från den "odelade kyrkans" liturgi. Det står också att sådana här klosterrörelser har avstått från att grunda nya församlingar på grund av sin ekumeniska kallelse! Verkar som att Livets Ords Rysslansmission just dog ut? För inte kan man missionera i Ryssland utan att stöta sig med sina syskon i den ortodoxa kyrkan? Där står även att den monastiska kallelsen är profetisk och man ber för de som får en sådan kallelse. Att klosterlivet är avgörande för Kristi kropps välbefinnande och att målet är fullständig sakramental enhet. Vad är det?

Ulf Ekmans son, Benjamin, verkar vara en löparhäst på området. I Östanbäcks klosters Julbrev 2007 kan man bland annat läsa följande:

"Michael Root, direktor förCenter for Evangelical and Catholic Theology efter grundaren Carl Braaten, som jag i sällskap med Benjamin Ekman träffade förra sommaren i USA, ledande amerikansk luthersk teolog, f n dekan för det lutherska seminariet i Columbus, South Carolina, och under tio år professor vid det ekumeniska forskningsinstitutet i Strasbourg, med mångårigt deltagande i både den internationella och den amerikanska luthersk-katolska dialogen. Där fattades beslut om att bygga ut och kombinera de existerande nätverk som finns av lutherska och anglikanska teologer och kyrkomän med andra från olika protestantiska samfund som är beredda att ställa sig bakom en deklaration med innehållet: Rätten och motiven till separat existens för de samfund som skildes från den romerska kyrkan vid 1500-talets reformation finns inte längre. Vi uppfattar påven Benedikt XVI som talesman för den klassiska kristna tron och etiken i mötet med såväl den sekulariserade kulturen i Väst som med de andra världsreligionerna i Öst i långt större utsträckning än de som har makten i de kyrkosamfund vi tillhör".

Så nu jobbar man på för att bygga "Enhetens Kyrka" vid Östanbäcks kloster. Ulf Ekman och Församlingen Livets Ord skickar enligt julbrevet medel till bygget. På bloggforumet Aletheia luftar en del LivetsOrdare sin oro för utvecklingen. De berättar om försäljning av ikoner och Mariastatyer i Bokshoppen. Någon har hört Ulf predika om Maria som den eviga jungfrun. Nattvardssynen har förändrats och är numera katolsk (att brödet och vinet verkligen blir Jesu kropp och blod i nattvarden).

Växer en ny andlig elit fram i Sverige? En grupp av starka och inflytelserika ledare som talar om vilken väg som är den profetiska, vilken väg vi ska gå. Inte vill väl alla gå på denna väg till Rom? Varför är det så tyst kring dem som inte vill måla ikoner tillsammans med Peter Halldorf? Peter är tydlig med målet för enheten, "En radikal enhetsvision innebär, som jag se det, att de yngre kyrkorna träder i gemenskap med biskopen i Rom, på samma gång som denne erkänner frikyrkornas uppkomst som ett uttryck för den helige Andes autentiska handlande i historien. Det är inte fråga om organisatorisk sammanslagning, utan om bevarad självständighet" (Dagen 2008-01-30).

Vem vågar pröva det profetiska uttalandet från Östanbäck?

Sannerligen banar Gud en väg för något nytt. Han bryter status quo. Han kallar sitt folk till uppvaknande. Var vaken! Sök Honom! Var inte rädd! Den som menar sig stå fast, bör vara vaksam så att hon inte faller. Vi behöver varandra i denna viktiga tid!