EllenRock

Kan någon förklara vad Livets Ords pastorer har att göra på Berget? Att hyra en lokal är en sak, att välja retreatledare, en annan. Vad är det som händer? Vad har man bjudit in? Är det ingen av trosrörelsens ledare som reagerar?

Följande kan man läsa i programmet på Bergets hemsida:

23-26/3 Retreat för Livets Ords pastorer.
Retreatledare är pastor Per Mases, Berget
Måndag kl 18 till torsdag kl 10.

Vem Per Mases är? Dagen intervjuade honom tidigare i år och nedan följer lite av vad han sa:

-I vår meditation hämtar vi erfarenheter från Asien och buddhistisk tradition, så kallad zenmeditation, men det märkliga är att den tidiga kyrkan använde samma sätt att meditera. På det sättet kan vi hjälpa människor, som annars är blockerade för hjälp från kristet håll, till att kunna be och att hitta vägen till den heliga mässan.Per Mases markerar att det är skillnad mellan vanlig yoga och meditation och den kristna mystikens meditation. Yoga kan handla om mycket, både nyttigt och skadligt, men i den kristet grundade meditationen handlar det om att reflektera inför Guds ord i en ordlös bön, säger han.På frågan om fler skillnader och likheter mellan buddhistisk meditation och kristen mystik svarar Per Mases:-För det första har ju vi människor samma slags kropp, oavsett om vi är buddhister eller kristna. En annan likhet är att i zenmeditation är kroppshållningen viktig, detta att sitta anatomiskt riktigt för att uppleva stillhet. Skillnaderna består bland annat i att enligt buddhistisk meditation är målet att uppnå nirvana, men vårt mål är att komma till Gud, att i hjärtats renhet se Honom.

Jag ryser.

Nästa fråga är om Pingströrelsen är på väg åt samma håll? Fast i sin finare, lugnare och lite mer dämpade takt? Det är det fler iallafall fler som reser frågetecken kring, även inom rörelsen.

• Get a few friends together and deal honestly with each other about the subjects of each chapter.
• Once you're done reading, pass it on to a friend.
• Give it to the counseling pastor at your church as a resource.

Kom igen grabbar, män och karlar! Res er upp ur skiten och hjälp andra att göra det! Våra församlingar behöver rakryggade män, som har fått se Herren dra dem upp ur dyngan och som kan hjälpa andra.

Ja, om du har tagit emot Jesus som din Frälsare och Herre har du fått förlåtelse för dina synder. Alla dina synder. De som du begått, begår och kommer att begå. Fundera över innebörden av det ett tag. Gud har tagit itu med din synd. När du blev frälst löste Han dig både från syndens skuld och syndens makt. Du är en ny skapelse som har fått en ny natur. Du har flyttats ut ur Adam och förts in i Kristus. Din nya position är i Honom, Han som är din rättfärdighet och din helgelse. Alltså är du i Honom och är således ett rättfärdigt helgon. Det är vad du är. Du kan inte bli något annat, för Gud har köpt dig och priset är betalt. Du kan inte lägga något till och inte dra något ifrån. Det finns nu ingenting som kan skilja dig från Guds kärlek i Kristus Jesus. Ingenting. Ingenting. Jag upprepar: Ingenting. Du är Hans för evigt.

Bibeln lär oss att när vi föds på nytt så dör vi bort ifrån synden, för att istället leva för Gud. Vi tror det eftersom det står så. Vi uppmanas som en konsekvens av detta att döda köttets gärningar och låta våra lemmar tjäna rättfärdigheten, eftersom vi är rättfärdiga. Ser du att vår position inte har något med våra gärningar att göra? Du är inte ett helgon för att du lever heligt. Du är inte rättfärdig för att du lever rättfärdigt. Jesus var fullkomligt rättfärdig och helig och Hans fullkomlighet tillräknas dig. Du uppmanas att bli mer och mer lik honom. Det är det som vi brukar kalla helgelseprocess och den ska inte sammanblandas med frälsningen. Du kan aldrig bli mer eller mindre frälst på grund av dina gärningar. I så fall skulle ju frälsningen bero på dig och inte på Gud!

I din vandring att bli mer och mer lik Jesus kommer du behöva ta itu med både "grova" och "respektabla" synder; alltså sådant som är uppenbar och tydlig synd, och sådant som kanske inte verkar lika "farligt". Låt mig ge några exempel på "respektabla" synder, som vi kanske ofta har lätt att rycka på axlarna åt och inte på allvar ta itu med:

Ogudaktighet, oro, frustration, missnöjdhet, otacksamhet, stolthet, själviskhet, brist på självkontroll, otålighet, ilska, dömande attityder, avund, svartsjuka, tungans synder, världslighet, girighet och skvaller.

Jerry Bridges skriver i boken Respectable Sins, att om vi verkligen kunde greppa Evangeliets underbara sanning skulle vi kunna erkänna och ta itu med även våra "respektabla" synder. Om vi verkligen förstod att Gud renar oss från synden genom Jesu död. Gud förlåter oss inte för att Han vill vara snäll mot oss, utan för att Hans rättfärdighet har tillfredsställts. Den absoluta förlåtelsen för våra synder är lika bergsäker som att Kristus verkligen dog.

Dagens citat: I need the assurance that my sin is forgiven before I can even acknowledge it, let alone begin to deal with it. (Respectable Sins, sid. 34). (Jag behöver veta säkert att min synd är förlåten innan jag ens kan erkänna den, än mer för att kunna ta itu med den).

Min fundering är denna: Om detta är sant för oss som är kristna, kan det även vara så för de som inte ännu kommit till tro? Behöver de först få veta att Jesus är försoningen för deras synder och att Han förlåter allt, innan vi kan konfrontera dem med att de har synd att göra upp med. Det tror jag. Vad tror du?

"Dårarna säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud."
Psalm 14:1

Bibeln försöker aldrig bevisa Guds existens. Det skulle vara som om en historiker försökte bevisa att det finns en dåtid eller en mattebok som ska bevisa att 1+1 är 2. För de bibliska författarna är Guds existens grundläggande och förvånansvärt uppenbar. Många människor har under årens lopp försökt hitta på smarta sätt för att bevisa Guds existens. Det kanske kan ha sina poänger, men det är ändå värt att minnas att Bibeln som sträcker sig över tusentals år och innehåller berättelser om en mängd olika sorters människor som inte trodde på Gud, trots det inte presenterar argument för Guds existens.

I dagens samhälle tror många att Guds icke-existens är en självklar utgångspunkt. Om någon säger motsatsen önskar man att detta ska bevisas vetenskapligt. Vi behöver dock se att majoritetens synsätt inte alltid är det rätta. Historien visar det. Dessutom är det mängder med saker som vi vet och tror på, som inte kan bevisas vetenskapligt. Ta ett enkelt exempel som, "Min man älskar mig." Hur kan ett sådant mycket viktigt påstående någonsin bevisas? Faktum är att vi tror på saker därför att de gör att världen, så som vi ser på den, blir förståelig för oss, och inte på grund av att någon yttre auktoritet (som exempelvis vetenskapliga bevis), påstår att något är sant. Så den verkliga frågan är: hur gör tron eller icke-tron på Gud att världen omkring oss blir förståelig?

Varje världsbild måste ge en förklaring till alla fakta som vi har. Människor som inte tror på Gud måste fortfarande förklara sådant som hur världen kom till, att mirakler inträffar, att människan har ett samvete som gör att man kan förstå att något är ont, vad känslolivet är, samt att Gud verkar närvarande i varje civilisation som vi någonsin har upptäckt. Att förneka Guds existens skapar mycket fler problem än vad det löser.

I Romarbrevet 1:18-20 står det att människor inte tror på Gud därför att de undertrycker sanningen. De vill vara oberoende av Gud, utan att vara ansvariga för sina handlingar, så därför vill de inte att det ska finnas någon Gud. Thomas Nagel, professor i Filosofi och Rätt vid New Yorks Universitet, skrev nyligen: "Det är inte bara så att jag inte tror på Gud, och att jag givetvis hoppas att jag har rätt i min tro. Det är också så att jag hoppas att det inte finns någon Gud! Jag vill inte att det ska finnas någon Gud; jag vill inte att universum ska vara sådant."

Guds karaktär är så tydligt uppenbar i skapelsen. Från etik till barmhärtighet, från mirakler till bergskedjor. Guds existens kan uppfattas i allt. Psalmisten säger att bara dåren förnekar det.

Intressant? Läs vidare i boken "Incomparable - Exploring the Character of God" av Andrew Wilson

Diskussion kring skapelsen i Dagen. Mer om bussreklam i Dagen.

"Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga..."

Så inleder aposteln Paulus brevet till de troende i Korint. "Till de som helgats... de kallade och heliga..." Man skulle lika gärna kunna säga "till helgonen i Korint." Visst får detta ordval oss genast att tänka på att de kristna i Korint måste ha levt helt igenom rena, rättfärdiga och helgade liv för att göra sig förtjänta av denna titulering? Men hur kommer det sig egentligen att vi gör sådana associationer? Alla som har läst vidare i detta brev vet ju att så inte var fallet. Paradox? Levde Paulus i förnekelse? Självklart inte, eftersom han går till rätta med många av deras tillkortakommanden i brevet. Alltså måste något ha skett under århundradena som påverkat vår förståelse av ordet "helgon".

Församlingen i Korint var minst sagt rörig, både teologiskt och moraliskt. De var stolta och oregerliga, de tolererade grov omoral, drog varandra inför rätta, skröt med sin frihet i Kristus, missbrukade Herrens måltid, missförstod syftet med de andliga gåvorna, och var förvirrade över de troendes uppståndelse från de döda. Skulle inte vi idag kalla sådana kristna för världsliga, köttsliga eller omogna?

I den romersk katolska traditionen har helgonförklaringar förknippats med människor av näst intill övermänsklig natur och exceptionell karaktär. I vår tid används ordet "helgon" sällan i andra sammanhang än den romersk katolska och ortodoxa traditionen. I Sverige har Svenska kyrkan uppkallat denna dag efter helgonen (Alla Helgons Dag). Vilka helgon? Alla som är döda? Så har ordet helgon i dagens Sverige kommit att associeras med de som inte längre lever. Ett helgon är någon som är död.

För att förstå vad som skett under århundradena och hur det kommer sig att Paulus använder detta uttryck inte bara om de troende i Korint, utan även i en rad andra brev, behöver vi förstå den ursprungliga betydelsen av ordet. Det grekiska ord som används är "hagios" och det hänvisar inte till en persons karaktär, utan till hennes position. Det betyder bokstavligen "en som är avskild för Gud." På så sätt blir varje troende - även den mest vanliga och omogna - ett helgon. På samma sätt använder Paulus uttrycket "de som helgats", vilket även det för våra tankar till ett heligt liv. Men även detta ord härstammar från "hagios" och innebär bara att ett helgon är någon som helgats. Med andra ord "de som avskilts i Kristus Jesus, kallade att vara avskilda." Avskilda till vad? Nej, snarare till vem; avskilda av Gud till Gud. Ett helgon är någon som Kristus köpt med sitt egna blod på korset och avskilt till sin egen egendom, "ni tillhör inte längre er själva."

Ur ett bibliskt perspektiv blir vi inte helgon genom våra gärningar. Vi görs till helgon genom ett omedelbart ingripande av den helige Ande, då vi görs till nya skapelser i Kristus. Helgon är vad vi är. Vi kan alltså inte göra något för att bli helgon. Har vi tagit emot frälsningens gåva är vi helgon. Vår kallelse ligger i att sedan leva som sådana. "Var den du är!" skulle man kunna säga. Paulus brev till Korintierna är en klockren uppmaning till dem att leva ut det nya liv som de fått givet, att bli mer och mer lika Jesus. Att sluta göra sådant som inte hör helgon till.

Har du tagit emot Guds frälsningsgåva och gjort Jesus till Herre i ditt liv? I så fall är du ett helgon i Sverige idag! Sverige behöver se många levande helgon som gör sådant som helgon är kallade att göra. Sträck på dig.