EllenRock

"Vad är det för fel på bönebrus, engagerande psalm-/lovsång, under och tecken samt Andens gåvor i funktion?" undrar Kalle Dahlin i sin insändare i Dagen och fortsätter med sitt inlägg debatten kring den kristna mysticismen. Jag ställer samma fråga och tillägger; När ska vi kristna i Sverige sluta att söka efter "nya metoder" (om de så än är tusentals år gamla!) istället för att göra det som vi enligt Ordet så uppenbart är kallade att göra; predika Evangelium, göra lärjungar, driva ut demoner, be för sjuka, plantera församlingar och vara till stor välsignelse för hela vårat land!

Den 24-27 oktober var vi ett gäng från Församlingen Klippan i Rockneby som åkte ner till Köpenhamn för några dagars ledarträning. Vi samlades drygt hundra personer från Norra Europa; Danmark, Sverige, Holland, Tyskland, Lettland och Estland. Och så en del engelsmän. De flesta som var där är del av samma församlingsrörelse som oss, Newfrontiers, men andra var med och kikade in, lyssnade av och kände in. Undervisning, gemenskap, tillbedjan, bön, profetia och andra andliga gåvor, tillsammans fick vi genom Andens hjälp bygga upp varandra dessa dagar. Underbart!

Nu finns undervisningen från konferensen upplagd på Klippans hemsida (på sidan som kallas Undervisning). Vad sägs om "Magnetic Communities" och "Foundations of Grace"? Hoppas du gillar det du hör och blir inspirerad i din vandring med Herren! Kommentera gärna nedan.

I dagarna har bloggarna Andy, Haggaj och My Two Cents lanserat sin nya gemensamma blogg, under namnet Aletheia. Kul att detta blivit uppmärksammat i tidningen Dagen. Hoppas att Alethia får bli den kristna tankesmedja som dess skapare vill eftersträva. En samlingsplats för människor som vägrar status quo. Som vågar ifrågasätta och sätta sig ner och läsa sin Bibel igen. Och igen. Och som är villiga att betala priset för att få se den församling som beskrivs i Nya Testamentet växa fram i vårt land. Halleluja!

Vad är det som händer i vårt land när den ena ledaren efter den andre, människor med inflytande, människor med efterföljare, människor vi gett vårt förtroende, börjar leda Guds folk bort från Hans Ord? Är det en tid av förvirring? Är det Gud som låter saker komma upp till ytan och ställas på sin spets, så att Hans folk tvingas in i ett vägval? För en efter en ställs vi ju inför de valsituationer som uppstår.

Är jag beredd att följa Ulf Ekman på hans väg mot katolicismen, vägen mot acceptans och positionen som ekumenikens företrädare? Följer mitt samvete Ulfs tvära kast i nattvardsdoktrinen? Följer Ulf Ordet?

Är jag beredd att fortsätta på den väg som Lars Enarson stakat ut för oss, om att stå upp för staten Israel? Vad hände i det Jesus-älskande folkets hjärtan den dag Lars uppmanade oss att sluta kalla vår Mästare för Jesus, utan istället använda namnet Jeshua? Och vilken väg valde vi den dag som nyhetsbrevet damp ner i inboxen, nyhetsbrevet med stort N, där Lars Enarson förklarar att Jesus inte längre är ett med sin Fader, att Jesus inte är Gud? Känner du fortfarande sorg i ditt hjärta? (Jag har lagt in brevet som en kommentar till denna artikel, ifall du vill läsa det). 

Vem av Sveriges karismatiska kristna har inte blivit rörd i sitt hjärta att hjälpa judar hem till Israel? Har du också läst Tommy Liljas rapporter och glatt dig över hur Gud använder denne man, han som var så oreligiös, han som startade Folkkyrkan, kyrkan för folket. Men en dag ställdes mitt förtroende till Tommy på spets, den dag jag läste en ledare i hans tidning, som förklarade för mig vad det är som skiljer fåren från getterna på den dagen. Det var då Tommy förklarade för mig att om jag inte har samma syn på landet Israel som han har, så är jag inte frälst. Mitt hjärta brast när ännu en av våra underbara ledare förklarade att Jesus inte räcker för din frälsning. Han är inte allt. Hans seger på korset är inte tillräcklig.

Så fortsätter följetongen i tidningen Dagen om Peter Halldorfs resa. Peter, älskade Peter, kallad och utvald av Gud. Vart leder du Guds folk? Bort från Ordet? Bort från den smala vägen, där endast Kristus är världens och Sveriges hopp? Nej, det är inte en ny klosterrörelse som är kristenhetens hopp om en framtid i Sverige. Nej, nej, nej. Vad är det du säger? Jesus är vårt hopp. Allt som för oss bort från Honom, hur fromt det än kan vara, lägger bara ännu en avgud till våra liv. Vi behöver inte fler lösningar, vi behöver inte fler teorier, vi behöver inte fler metoder, vi behöver inte fler retreater. Vi behöver Jesus. Sveriges folk behöver inte fler traditioner, hela deras gudsbild är formad av traditioner och religion. Döda gärningar. Döda är de inför Gud. Han som sände sin Son för att ge människor äkta liv. Äkta liv mitt i vardagen.

Och Holger Nilsson, högt älskad av Gud, men du sprider fruktan bland Guds folk. Fruktan som skapar handlingsförlamning. Tror inte det är din avsikt. Men det för oss bort från sanningen om korset. På korset lät Gud all sin vrede för mänsklighetens synd drabba Jesus, så att vi kunde gå fria. I Gamla Testamentet talar profeterna om dom. Och straffet blev lagt på Honom. Det var vår missgärning Han bar. Så vad känner Gud för Sverige idag, ett Sverige så överflödande av synd, ett Sverige så fullt av människor som aldrig har hört evangeliet - det glada budskapet? Gud känner att så högt älskar Han Sverige och alla svenskar att Han sände sin Son att dö för dem, för att de skulle få gå fria. Straffet blev lagt på Jesus. Gud vill fylla oss med den kärleken, den kärlek som fördriver all fruktan, så att när vi på gatan möter en man från Mellanöstern med långt skägg, möter vi honom med ett ord av kärlek från Gud. Vi blir inte rädda. Vi är inte styrda av fruktan. Vi är lösta från fruktan genom Jesu blod.

Listan kan göras lång av kristna ledare i vårt land som för Guds folk bort från Ordet, bort från enkelheten i Evangelium, bort från Korsets kraft, bort från nåden. Ledare som för oss in i tradition, krav, religion och lagiskhet. Mitt i all denna förvirring håller Gud på att resa upp ett folk, en gräsrotsarmé, som bestämt sig för att hålla fast vid Hans Ord, som älskar Honom och som älskar alla de människor som Han har dött för. Om du som läser detta är en av dem, var vid gott mod. Du är inte ensam! Gud förbereder en ny reformation. En tid som Sverige aldrig upplevt. En tid då Jesus blir känd för svensken, sådan som Han är.

Det finns en uppenbar risk för förvirring när man läser artiklar där alla, självklart, använder bibelord hit och dit, blandat med ord som Traditionen, Kyrkofäderna, Guds folk, de Första Kristna osv.

Och så är det ju, vi har INGEN ANNAN KÄLLA än Guds eget Ord. Och i slutänden måste vi ändå själva dra våra slutsatser, om de än handlar om att följa en viss teologisk riktning som andra dragit ut.

I det här sammanhanget önskar jag bara hänvisa till en fantastisk teolog vid namn Wayne Grudem, som många av er kanske känner till. Under Newfrontiers Ledarkonferens i Brighton 2006 höll han en fenomenal undervisning kring "Jesus - helt och hållet människa, helt och hållet Gud". Denna finns nu tillgänglig för gratis nerladdning. Det är nr. 4, "Main Session 6".

Enligt min mening fullkomlig balsam för själen. Lyssna och lämna gärna din kommentar nedan!

Monday, 24. September 2007, 22:22:55

Jo, jag minns att en bok med detta namn gavs ut för ett antal år sedan. Tim Storey var väl författaren. Jag har inte läst boken ännu, men tycker att jag ofta blir påminnd om denna titel. För visst är det ofta så att vi har en massa bra idéer på sån't som "borde funka". Vi vill så gärna springa på våra egna vägar och visst kan det vara en utmaning ibland att lyssna in Gud och följa Hans idéer. Men det är väl ändå det som är pudelns kärna?

När vi började lära känna människor inom den rörelse som vi numera är en del av, Newfrontiers, så ställde de ofta frågor som, "Vad gör Gud i ditt liv just nu?" eller "Vad gör Gud i Sverige just nu?" Frågor som vi hade jättesvårt att svara på (fast att vi är gamla UMU:are som hade fått lära oss att höra Guds röst). För vi visste oftast inte vad Gud gjorde, vi visste bara vad vi själva eller andra människor gjorde. Så vi kanske berättade för dem om situationen i Karisma eller olika projekt som vi jobbade med. Men det var ju inte det som var frågan!

Gud håller på med saker i Sverige. Han har sin agenda. Har du frågat Honom vad Han håller på med i vårt land? I din församling? Vad Han håller på med i ditt liv? Gösta Öman, en av våra pappor, jobbade hårt med missbrukarvård i Korea för en massa år sedan. En dag ställde Gud en fråga till honom, "Varför gör du så många saker FÖR mig, kan du inte börja arbeta MED Mig istället?" Och fortsatte, "Om du lägger ner alla dina projekt och börjar samarbeta med mig istället, så ska du få se en helt annan slags frukt". Det förändrade allt.

Kanske det är dags för oss var och en att ställa oss den frågan igen, "Herre, vad håller DU på med och hur kan jag bli Din medarbetare?" Och alla grejer som vi håller på med och kallar kristen verksamhet, är de baserade på människors goda idéer eller på Guds idéer?

Monday, 24. September 2007, 15:53:32

Fantastiskt att Gud i sitt Ord sagt att vi ska gå ut i hela världen och DÖPA dem som kommit till tro. Det är ju helt fascinerande det här med dopet! All kamp som det innebär för en människa att döpa sig, uppgörelsen med Herren om att lämna det gamla livet bakom, dö bort från det, och uppstå till ett nytt liv tillsammans med Honom. För många människor innebär ett sådant beslut en tid av rannsakan, men så följer efteråt den enorma upplevelsen av frihet! Frihet från bojor och band, frihet från religionens krav och onda andars hets och hot.

Och nu har vi fått vara med om det igen. Att följa två människor på sin väg mot dopets grav. Kampen, rannsakan, den helige Andes överbevisning, omvändelsen, beslutet, överlåtelsen och så.... that day!! Två män i yngre medelåldern. Två familjefäder. Ganska lika i mycket, men med helt olika bakgrund. Där stod de i offentlighetens ljus, nakna inför sanningen.... Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå.... Jag följer korset och lämnar världen och ingen väg tillbaka går...

Gud välsigne dessa två! När man ser dem får man hopp för framtiden. Det blir så uppenbart att ingenting är omöjligt för Gud. När Han kallar - vem kan då stå emot? Han reser upp ett nytt folk i vårt land. Ett folk av unga och gamla som har beslutat att följa Honom. Och det kommer att få konsekvenser. I vårt land och ut över hela världen. Halleluja, tänk att få följa Herren i denna spännande tid!

Saturday, 22. September 2007, 10:45:07

Fick hem en dvd-serie om väckelsen i Kina häromdagen "The Cross - Jesus in China" (Ljus i Öster säljer den i Sverige). Det finns mycket att säga om dom filmerna, men jag tänkte på att det återigen blir uppenbart att det som vi längtar efter och som kallas "väckelse" inte är något som människan kan "få till" eller "prestera fram" eller hitta några metoder eller tekniker för att uppnå. Jag tror det är där vi många gånger kör fast. Inte så att vi inte kan lära oss av andra, eller inspireras av att exempelvis läsa om tidigare andeutgjutelser. Problemet är att vi så lätt tappar fokus från det som Gud tydligt och uppenbart har kallat oss troende att göra. Och just det faktum att vi glömmer att göra det som är vår givna kallelse, de gärningar som Gud innan tidernas begynnelse har förberett oss för att utföra, är kanske en av fiendens smartaste strategier.

För hur ska det kunna bli "väckelse" om inte ens Guds folk ägnar sig åt det som de är kallade av Gud att göra, nämligen att förkunna evangelium för varenda människa, döpa, plantera församlingar och göra lärjungar? När vi gör det så befinner vi oss mitt i smeten. Vi får lära oss att bära varandras bördor och söka Guds vilja och vägar för varje situation som dyker upp. För det är ju människor det handlar om. Du vet svenskar som är precis sådär som svenskar är. Eller iranier som är just sådana som de flesta iranier är. Helt vanliga amerikaner. Människor som är fast i religiösa traditioner. Människor som är snärjda av intellektuell gudsförnekelse. Människor som är intrasslade i kollapsade relationer. Människor som är stolta. Människor som är förkrossade och tyngda av sorg. Människor som är likgiltiga. Människor. Sådana som du och jag. Giriga, självupptagna, kaxiga. Människor som är precis så besvärliga så att Gud var tvungen att sända sin Son för att dö för var och en av oss.

Fy vad jobbigt. Fy vad underbart. Tänk att få samarbeta med Gud och göra det som Han kallar oss att göra. Är du överlåten att ge evangeliet vidare till dina medmänniskor i ord och handling? Var då noga med att det är ett rent och Jesus-centrerat evangelium som du bär på. Ett evangelium som pekar på att Jesus fullbordat lagens krav. Det evangelium som återfinns i Bibeln. Ett evangelium så fullt av nåd och kärlek att det producerar liv och vilja att göra det goda. Om vi koncentrerar oss på att göra det som vi är kallade att göra, så kan vi vara säkra på att Han är den som ger växten. Gud älskar människor!

Hejsan svejsan!
Nu startar jag upp min blogg igen, fast med annan adress, av olika anledningar.
Jag börjar med att lägga upp gamla blogg-inlägg.
Vi ses och hörs!
Ellen